Författare:  Kami Garcia och Margaret Stohl
Sidor: 517
Serie: första delen av Beautiful Creatures (Caster Chronicles)

Ethan bor i den lila staden Gatlin där allt är så normalt som det bara kan bli, men Ethan har alltid kännts sig annorlunda, som att han inte passar in. Efter sin mors död börjar han drömma mardrömmar om en flicka med svart hår och när Lena flyttar till staden dras han till henne. Att hon är Macon Ravenwoods brorsdotter gör henne bara mer mystisk. Men det är något som inte stämmer med Lena. Hon är en besvärjare, och när hon fyller 16 år kommer hon bli tagen av antingen ljuset eller mörkret. Tillsamman måste de kämpa för att bryta förbannelsen och hindra Lena från att bli tagen av mörkret innan det är försent.. Och för att finna svaren måste de gå tillbaka i tiden och uppleva inbördeskriget som hotade Catlin.

Vi ska vandra sida vid sida
trotsa faror tillsammans
Andas genom samma andetag
våra hjärtan slår i kapp

Jag vet inte var du slutar och jag börjar
vi är liksom en person
Känslorna vi känner är lika
blodet blandas i våra ådrar

Ingen i världen kan hindra oss
sära på oss
Varken nordens kraftiga kyla
eller stormarna i väst
Den brännande solen i öknen
inte ens de djupa haven

Om den andra går
måste den andra följa efter
Vi är förenade i evighet
och bandet mellan oss går inte att bryta

 

- Wilma

Spända ryggar
tystnande samal
tystnande skratt
är allt jag får
när jag håller på att dö av sorg
drunkna i återhållna tårar
brännas upp av ilskan i alla mardrömmarna
de som kommer varje natt
skyller allt på mig
hur ska man kunna överleva
när det käraste man har
har försvunnit för gott
det enda man har kvar
är hårda ord
"Nu får du skärpa dig!"
spända frånstötande kompisar
alla deras ord till mig
försvann i samma ögonblick
som du försvann bort från mig
jag minns kärleken i din blick
ivern för det vi gjorde
dina mjuka uppmuntrande ord
som fick vem som helst
att känna sig duktig, behövd
att göra sitt allra bästa
dra fler än ett strå till stacken
som du byggde så vacker
när du fanns här hos oss
var det ingen som brydde sig
du var den som höll ihop stacken
än sen?
när du inte kunde hjälpa till
hålla uppe den stora stacken
var du ingenting, osynlig
insåg de inte
hur mycket du gjorde för dem?
den dagen du försvann
blev många klokare
jag väcktes ur min självupptagna bubbla
såg livet så som du alltid sett det
men dök under ytan
drunknade i sorg
fastnade i djupa tankar
släppte allt på ytan
orkade inte mer
utan mina enda kompisar
skulle jag blivit fast där nere
i mörkret långt från ytan
för evigt
de höll mig kvar
drog upp mig när tiden var inne
det har gått ett år sen du försvann
och jag saknar dig så mycket
vi ser dig fladdra förbi
dina vingar är blå, som våra ögon
du är här i fjärilsskepnad
vakar över oss
du var alltid vår ängel
så vacker och så snäll
och för bra för att få vara sann
i spegeln ser jag dig återigen le mot mig
du är så vacker när du ler
men sorgen syns i dina blå ögon
vad har du att vara sorgsen för syster?
du har det väl bra nu?
det fanns en tid
när jag önskade jag var hos dig
men nu har jag förstått
jag behövs här nere på jorden
för några få människors skull
någonstans på denna hemska jord
måste det väl finnas något vackert
något värt att kämpa för?
jag ska hitta det
och ta med det till dig kära syster
när tiden är inne för mig
då ska åter bli två delar av en spegel
åter få koppla samman våra medvetanden
dina rörelser vet jag
utan att tänka blir jag din levande spegel
dina lögner känner jag
kan fylla i trovärdigt
i en historia jag aldrig förr hört
vi är de två bitarna i ett pussel
så oika men ändå identiska
inte ens döden kan skilja oss åt
du finns överallt där jag är
i alla speglar ser jag dig
jag hör ditt namn när jag kommer in i rum
men så minns alla i tystnaden
jag ser dig varje natt i drömmen
önskar att aldrig vakna
men på dagen en vacker blå fjäril
du kommer aldrig försvinna
du finns överallt i mig, runt mig
jag saknar dig så fruktansvärt
men jag kommer inte ge upp
för din skulle ska jag kämpa
saknar dig så
Allrakäraste tvillingsyster

 

~Felicia

En blick från dina sorgsna ögon
är allt jag behöver
för att förstå
förstå det oundvikliga
jag kom för sent
du är borta för alltid
jag kunde inte rädda dig
jag kom för sent..
jag kom för sent..
men så plötsligt
allt förändras
känslan av enbart förvirring
minnen susar i mina öron
solens strålar gör allt mörkt och kallt
hur kan ett ögonblick
ett ynka litet ögonblick
förändra allting?
en hastig skymt av hopp
och även den mörkaste underjodiska grotta
lyses upp av ett starkt ljus
ett ljus utan utgångspunkt
ett ljus utan synlig orsak
bara ett ljus så välkommet
att alla utan att tveka
slänger sina liv in i ljuset
utan att fundera över några konsekvenser
jag vänder mig om och ler
sorgen finns åter i dina ögon
men jag hoppas
och hoppet är starkare än allt
kanske finns det ändå ett ljus i mörkret
kanske, kanske var allt ändå inte för sent
kanske får jag ändå träffa dig igen
och det betyder allt för mig
snälla säg inte att hoppet är falskt
snälla snälla låt mig tro
bara en liten stund till

 

~Felicia

 Jag ser allt så tydligt
den sprakande himlen och ditt leende
När jag är med dig stannar tiden
det är bara du och jag, allt annat slutar existera
Jag kan minnas våra lätta steg
vi dansade fram på blomsterängen
En vinglig liten dans
barfota i den daggfyllda gräset Underbara minnen jag aldrig vill glömma
men just nu vill jag leva i nuet
Du kramar om mig
beskyddar mig mot vindens kyla
Tillsammans ser vi upp mot himlen
ser hur solen sakta sjunger bakom trädtopparna
Och åter börjar vi dansa
i den mjuka kvälls ljuset

 

- Wilma

 

 

Månen lyser högt på himlen
omringad av tusentals stjärnor
Jag räknar dem alla
läser dem som en karta
Jag vet inte hur länge jag stått här
men jag bryr mig inte
"När den tionde stjärnan fallit, då kommer jag"
dina ord ekar inom mitt hjärta
Orden du viskat till mig
innan du lämnade mig i mörkret

Den tionde stjärnan har fallit
men du har inte kommit
Jag vet inte var du är
inte ens om du lever
Men jag hoppas att du gör det
om inte, att du vakar över mig

 

- Wilma

Ett sorgset leende
en tom blick
är allt jag minns av dig

Inget av alla sommarlovsdagar
när vi sprang runt på stranden
inget av alla smittande skratt

Var tog allt vägen?
alla underbara minnen av dig
vår tid tillsammans bara försvann

Jag önskar mig tillbaka dit
letar varje natt efter stjärnfall
så att jag kan få önska dig tillbaka

Tio år, tusen stjärnfall
men inte en glimt av hopp
inte ett tecken på att stjärnorna hört

Alla minnen jag så starkt behöver
alla tecken på att du inte har glömt mig
men också vem du var

Jag behöver dem
men stjärnorna verkar inte höra
och jag börjar undra
om jag inte heller finns klart i dina minnen

Ett sorgset leende och en tom blick
är det enda jag har kvar
av min bästa vän

Inte ett tecken på att vår vänskap existerat
men jag vill så gärna tro
att du äntligen har blivit lycklig

Lycklig var du nu är
ovetande om hur jag söker efter dig
för jag unnar ingen annan detta hopplösa sökande

Kan du vara lycklig är det allt för mig
för jag kommer aldrig glömma
men heller aldrig hitta

Jag kommer leva mitt liv
famlande i blindo
så även fast jag aldrig kan bli lycklig
önskar jag dig all den lycka och kärlek
som också borde ha blivit min

Bli lycklig min vän
så kanske jag slutligen
också kan sluta mitt liv i frid

 

 

~Felicia

Marken spricker under oss
sanden rinner ur vårat timglas
"Jag älskar dig" viskar jag
men du skakar bara på huvudet
"Det finns inga ord som kan förklara vad jag känner för dig"
dina händer grepar om mina
Dina läppar mot mina i en kyss
tiden stannar upp runt omkring oss
Vita vingar vecklas ut från din rygg
mjuka vingar som omfamnar oss
"Jag tänker inte släppa dig"
hans lena röst kittlar mitt öra
"Ingen kan få mig att släppa taget"
de blåa ögonen ser in i mig

Marken brister, ett mörker öppnar sig
men vi faller inte
Du håller om mig
mitt huvud vilar mot ditt bröst
Vingarna bär oss till himlen
till ljuset, långt bort från mörkret
"Jag är ledsen"
viskar han och försvinner
Den änglalika gestalten tynar bort
allt som är kvar är en röd ros och ett pulserande hjärta

 

- Wilma

Jag kan höra dina steg
så lätta mot trägolvet
Jag känner din doft
blandnig av rosor och violer
Med slutna ögon sträcker jag ut handen
i hopp om att du ska ta den i din
Men jag känner ingen hand
ingen värme från ditt hjärta

Var är du
jag vet att du är där ute
Allt känns så främmande
jag är fast i mitt egna hem
Snälla, kom och rädda mig
innan dåtida minnen slukar mig

Då ser jag dig
du står där i dörr öppningen
med ett leende på dina läppar
Din hy lyser vit i månens svaga ljus
röda flammor gnistrar i dina ögon
Vad är detta
vad är det som händer

Tystnaden bryts av sprakande flammor
vilda odjur av eld som klättrar på väggarna
Kylan ersätts av otrolig värme
och rummet står i brand
Men ändå står du där
och bara ler

Rädslans kalla hand kramar om mitt hjärta
mina ådrar fryser till is
Dina ögon är svart
blanka, utan liv
Du bara står där
och ser på medan jag brinner
Det sista jag ser är din bleka gestalt
som sakta tynar bort

 

- Wilma

Jag har länge vandrat utan riktning
bara gått på känslan
Låtit solen lysa upp marken jag går på
läst stjärnorna som en karta

Jag vet inte vad jag söker
inte än
Men jag vet att jag snart är där
det kan inte vara långt kvar

Nu står jag här
bara fötter mot kall sten
Klippan känns inte säker
stupet mer lockande
Jag låter kroppen falla
men själen stannar kvar

Det är så märkligt
att se sig själv störta mot ett evigt mörker
Jag känner ingen smärta
inte heller smärta
Allt är bara tomt
tyst och neutralt

Mina vingar vecklas ut
för min själ uppåt
Jag bryter genom molnen
möts upp av ett otroligt ljus
Allt som känts så fel
känns plötsligt helt rätt
Jag har lämnat livet på jorden
men jag är inte död
Jag har bara bytt skepnad
ändrat mitt öde

 

- Wilma

Varför är tystnade så skrämande
så obehaglig och läskig

Snälla, låt inte rösten tystna
jag vill inte glömma din röst
Låt mig för evigt
höra din ljuva stämma 

Jag förstår inte
varför klarar jag inte av det

Snälla, låt mig inte fylla i alla tysta mellanrum
låt mig inte stå här utan ord
Du kan tala för mig
min röst behövs inte

Gå inte, du kan inte lämna mig
tystnaden ger mig mardrömmar 

Snälla, vänd mig inte ryggen
jag kan inte rå för det
Du måste fortsätta
dina andetag får inte dö ut
Jag måste få höra dig
jag överlever inte tomheten du skulle lämna efter dig

 

- Wilma

Vi lever bland lögner
visa större än andra
Men varför
varför är lögner enklare än sanning
Är vi rädda?
vågar vi inte berätta hur det är?

Världen byggs på lögner
rykten och falska ord
Det är lättare att ljuga
säga att man mår bra
Än att dra hela historian
för vem skulle lyssna?

Vi lever i bubblor
slutna för omvärlden
Om vi har det bra
ja, då har alla det bra
Eller, nej
det är bara det vi tror
Vi tror att alla har det bra
därför vågar vi inte berätta hur vi egentligen mår

Men skippa lögnerna
spräck bubblan med en nål
Sanningen är den enda vägen
vägen som leder dig framåt
Det är sanningen som känns bäst
så varför undvika den?

 

- Wilma

Låt vinden föra mig framåt
låt den välja min väg
Målet är inte det viktigaste
det är resan jag vill minas

Jag färdas över havet
sida vid sida av poseidon
Storm och höga vågor
skrämmer mig ej längre
Så kom igen vinden
för mig till mitt öde

Bland djupa skogar vandrar jag
strövar i amazonas djungel
Vilddjuren kan inte skada mig
det kan känna mitt kall
Jag ser solen slockna
månen vandra över himlen
vinter bli vår
varma färger bli vitt

Vinden har all makt
det är den som bestämmer min väg
Jag vet inte hur långt jag måste resa
inte var nästa stop kommer bli
Men jag låter den ta mig dit
låter allt hopp vila i dess famn

Så kom igen vinden
för mig till evighetens slut

 

- Wilma

En pelare av rök
sträcker sig upp och når molnen
Ett naturfenomen
så vacker, något helt unikt
Ingen förstod
molnen förde med sig mörker

Stenar började falla
krossade hus, splittrade familjer
Gatorna fylldes av människor
vissa vid liv, andra som mist sina
Ännu hade det värsta inte hänt
men det var försent

Pelaren rasade
rök attackerade staden
På bara en minut var allt slut
människorna brändes innan de han förstå 
Ön som förr sprakat av liv
skuggades av mörker

 

- Wilma

Era granskande blickar
alla ondsinta ord
de hånfulla skratten
är det allt jag är värd?

Jag hör era skratt nerifrån
erat glada retande
men skulle jag gå ner
skulle endast en hotfull tystnad
finnas där för att möta mig

Det har alltid varit så
ni mot mig och jag mot ingen
erat hat har alltid förföljt mig

Jag vill så gärna få se ett slut
men jag har ingen på min sida
ingen trots att jag aldrig gjort något ont
kanske någon kommer inse det en dag
och då kanske allt detta
äntligen kan få ett slut

 

~Felicia

Mörkret runt omkring dig
döljer min sikt
gömmer mig från omvärlden
ingen minns mig längre
du tog mig
krossade min själ
förintade min kropp
och allt jag någonsin gjort
ingen minns mig
allt jag gjort är borta
finns inte mer
varken själva sakerna
eller märkena i folks minnen
på något sätt
lyckades du på bara en sekund
utplåna mig från jordens yta
jag finns fortfarande
men jag är din slav
fängslad i ditt eviga mörker

 

 

~Felicia

Tonerna flyger
skuttar runt i rummet
den vackraste melodi
jag någonsin hört
som magi
nej bättre ändå
som något från ett främmande land
från himmlen
från Olympen
tusentals sköra toner
så underbart vackra
men ett annat ljud
och de dör
krossas i tusen
och åter tusen bitar
ingen kan någonsin
pussla ihop tonerna
till dess vackra melodi igen
måste du lyssna
lyssna försiktigt
du vill inte bli tonernas förgörare
den som förintar all vacker musik
ett andetag i rummet
och hoppet är ute
tonerna  dör
men ska man inte få lyssna på musiken?
ska vi bara stänga inne den
låsa in den
så att ingen kan skada
men inte heller lyssna
till alla dessa ljuva toner?
eller njuta av den
så länge som det går?
lyssna, njut
men var försiktig
inget kan ersätta dessa underbara toner
men lyssna du
lova bara att vara försiktig
jag tror dig
bevisar du motsatsen
kommer världen att mista sin glans

~Felicia

Jag gav upp allt
för dig
jag kommer ihåg kvällen
när vi först träffades
jag blev kär
trodde att du också blev det
men du minns mig inte ens
en blick
och du frågar
Vem är du?
men jag kan inte svara
de rätta orden finns inte
hur ska jag förklara
att jag gav upp allt för dig
bara efter några minuter
vi pratade inte ens länge
men det räckte
jag trodde du skulle minnas mig
ge mig en liten plats
i ditt underbara liv
men du minns mig inte ens
du har tusentals andra tjejer
kan få vem du vill
men jag trodde...
trodde verkligen
allt var så äkta då
men du minns inte ens mina ögon
som du sa var så vackra då
jag var aldrig
någon alls för dig
inte ens en av tusen
en av miljarder
den man aldrig ser
den man kan gå förbi varje dag
men aldrig riktigt lägga märke till
jag försökte
men du såg mig aldrig
jag önskar jag kunde säga
att jag önskade att jag aldrig träffat dig
men det kan jag inte
kan inte
varför ger man upp allt för någon
efter att man känt den
i bara några minuter?
jo man älskar personen
kärlek vid första ögonkastet
dina bruna mötte mina blå
det första du sa till mig
var hur vackra mina ögon var
betydde det inte något?
var det bara tomma ord?
jag vet inte
vet inte vad jag ska tro
du är allt för mig
och trots alla  underbara drömmar
är jag ingen för dig
jag trodde verkligen
men jag hade fel

 

 

~Felicia

Återigen tar vi diktens väg
den den pekar på
inte min
men jag vet
målet hör aldrig
till den bana jag startar på
ju längre jag skriver
desto längre kommer vi
till en stig längre bort
med susandes ord över pappret
från stig till stig
så långt in i skogen
stigar jag inte visste fanns
gläntor jag aldrig skulle upptäckt
fram till ett mål
så underbart
så mycket bättre
än det jag såg från starten
en chans att få ett bra slut
att göra allting bra
tvivlet hinner inte komma
bokstäverna kastar sig
över den mörka mållinjen
skuttar runt innan de
återigen landar på mitt papper
och jag står där
med en färdig dikt i min hand
utan att förstå vad som hänt
utan att ha uppfattat hur jag kom dit
vem som ledde vägen
var jag var
utan att förstå
alla syner från de senaste minuterna
som fortfarande spelades upp
flimrade framför mina ögon
så riktiga men blott minnen
med tusentals tankar
läser jag ändå dikten
slås av vilket mästerverk den är
med ord jag aldrig tänkt på förr
ord som aldrig varit möjliga
om de inte själva
fått bestämma riktningen på färden

 

 

~Felicia

Hur kan man må så dåligt
av något som aldrig var meningen
av något någon annan gjort
eller inte gjort
utan att ens vara medveten om det
utan att reagera

Jag trodde vi var vänner
men på din vänlista
finns inte mitt namn
jag saknar det
jag sörjer det
men du märker det inte ens
du noterar inte min ledsna blick
när jag långsamt går därifrån

Hur kan man må så dåligt
bli så ledsen
av ett saknat namn
Jag finns inte på din lista
det smärtar mig mer
än någon kan ana

Du är inte medveten om det
men ändå är det det
som håller mg vaken om nätterna
som tvingar fram tårar
när inte någon ser

Du glömde bort mig
var så uppspelt över alla andra
att jag försvann i röran

Jag kommer aldrig glömma det
den saken du aldrig vetat om
du kommer inte glömma det
du kommer inte minnas det
för det har aldrig existerat för dig

Det som fick mig att tvivla
på mig själv
men också på dig
vår vänskap
är det verkligen värt
att fortsätta klänga sig fast vid dig
när allt du ser är de andra?
eller ska jag riskera allt
för att få bli fri och lycklig
få glömma alla fåniga listor
dig och alla dina "vänner"

Jag vill så gärna låtsas som ingenting
men innerst inne har jag redan valt
inget kan stoppa mig
jag ska äntligen få bli fri

 

 

~Felicia

Är sorgen verkligen värd dig
utan tvivel om jag hade fått svaret
om jag hade vetat att det inte var nej

Är du verkligen värd att drömma om
när du knappt ens noterat mig
bara för att jag inte är som dem

Jag vill att du ska älska mig som den jag är
inte för någon tuff fasad
jag är inte alls, på insidan, så där

Jag vill inte bli krossad så lätt
men det blir jag av ett nej
finns det inget annat sätt

Mina känslor är äkta för dig
även fast jag inte är någon i dina ögon
men är det ens värt att fråga, att verkligen plåga mig?

Jag vill inte fråga dig efter ens ett ord
ens en fråga om mitt namn
orkar inte stå ut med detta självmord

Men frågar jag inte kan jag inte heller få ja
tänk så är du bara väldigt bra  på att gömma
tänk så är det ändå mig du vill ha?

Trots alla tvivel finns svaret klart
jag frågar dig och så får vi se
bära eller brista, gråta eller le
även om jag skulle bli krossad, tar jag chansen, det kan bli underbart

Det finns bara ett sätt att få veta
jag ställer frågan klart och tydligt
jag orkar inte längre, för svar, i dina fotspår leta

Jag frågar och du ger ett svar
men vad du än svarar så kom ihåg
för mig kommer du alltid vara underbar

 

 

~Felicia

Du fångade mina blickar
din undersköna gestalt
en vän sa att det var omöjligt
men jag kunde inte hindra min blick
för att gång på gång söka efter dig
ditt oförklarliga hat mot mig
förbryllade, skrämde mig
jag hade väl inte gjort något fel?
inte fören långt senare
när du börjat vara med mig
fick jag något svar
det var inte mitt fel egentligen
vår kärlek fortsatte
jag skulle göra allt för dig
för att aldrig tvingas lämna dig
men du sa gång på gång
att det aldrig skulle gå
att du var för farlig för mig
men jag vägrade lyssna
och så kom den dagen
när du slutligen försvann
lämnade mig med ett hål i bröstet
värkande av längtan och sorg
lämnade mig som i dimma
för att kunna tänka bort smärtan
jag trodde jag förlorat dig för alltid
tills jag hörde din röst
inbillning?
med adrenalinet pumpande i blodet
och min enda medicin gåendes brevid mig
kämpade jag för attt hålla kvar rösten
samtidigt som jag kämpade
för att inte förlora min vän
min vän
men jag visste

att ingenting någonsin skulle bli sig likt...

 

 

 

~Felicia

Jag ska inte  låta dig förgöra mig
du lämnade mig bara
jag kan stå ut med det
jag har inget hjärta kvar
men vad spelar det det för roll
du är inte här
så vad ska jag med ett hjärta till?
du är ju mitt hjärta
du försvann
och lämnade efter dig
ett evigt hål i bröstet på mig
finns det inget botemedel?
varför kämpar forskare
för att hitta botemedel för fåniga sjukdomar
när folk dör  av sorg
varför försöker ingen läkare
att hitta ett botemedel för obotlig sorg?
det kanske inte var din mening
att det skulle bli så här
men dina sista ord då
när du sa att du inte älskade mig längre
jag kan inte ens tänka på det
utan att hålet i mig
börjar värka till en olidlig kramp
jag hörde orden så klart och tydligt
och varje natt upprepas de igen
i mina drömmar lämnade du mig aldrig
eller snarare
varje natt kommer du
för att sen lämna mig igen
med exakt samma ord
isande lika verkligheten
jag vet vad som kommer hända i drömmen
in i minsta detalj
men det hindrar mig inte
från att vakna skrikande varje natt
och önska att allt var över
jag vill så gärna ha dig tillbaka
jag bryr mig inte om om du är farlig för mig
det är farligare här utan dig
nu när jag inte bara har andra fiender att  slåss mot
utan jag även måste slåss mot mig själv
och hålet efter mitt hjärta
hålet efter dig
men jag vill så gärna smeka ditt mjuka hår igen
pressa mina läppar mot dina
åh så jag saknar dig
men jag tänker inte låta det här förgöra mig
jag måste sluta hoppas
måste sluta tro på att du kommer tillbaka
kapa alla mina band till dig
liksom du redan kapat alla dina band till mig
det är bara fånigt att fortfarande älska dig
efter allt du gjort mot mig
jag borde kanske försöka leta reda på medicin
försöka bota det obotliga
men en del av mig protesterar
jag vill inte glömma dig helt
och vad har jag kvar  av dig
annat än hålet  i mitt bröst
och alla hemska mardrömmar
trots all smärta har jag ändå dig
jag vill så gärna tro att du fortfarande älskar mig
trots vikten bakom dina sista ord
vill så gärna att du kommer tillbaka
om än så bara för en stund
hålet kanske blir större
men jag gör vad som helst för att få vara med dig
om än så bara för en stund
du är allt för mig
har du inte förstått det?
jag gör allt för att få dig tillbaka
verkligen allt
om det behövs ska jag lämna alla andra bakom mig
bara för att få vara med dig
min kärlek till dig är så stark
starkare än allt annat
jag önskar bara att den var besvarad

 

 

~Felicia

Kommer jag klara av det
att vandra flera mil utan dig
Varje steg för mig längre bort
långt bort från allt jag hållit kärt
Men måste det vara så här
finns det inget annat val
Varför kan du inte komma springandes efter mig
och be mig att stanna

Jag älskar dig
har alltid gjort, kommer alltid att göra
Mitt hjärta brister av längtan
jag vill tillbaka till din famn
Men jag måste vänta
ödet har sin bestämda gång
Avståndet mellan våra hjärtan växer
men bandet som håller dem samman ska aldrig brista
Vi hör ihop, det är sanning
vi måste bara vänta

 

- Wilma

Din hand runt min hals
min på din rygg
Två pulserande hjärtat
tätt tillsammans
Våran puls förenas 
i en pulserande ström av kärlek

Allt det där är glömt
det var förr, då allt var bra
Innan dina ögon fylldes av avsky
innan deras glans tynat bort

Jag vet inte hur du känner
men jag älskar dig
Det gör jag, har alltid gjort
Även om mina känslor ej är besvarade
ska jag aldrig sluta hoppas
Jag vet att det finns en ros inom dig
men den har inte slagit ut i blom

 

- Wilma

	Jag trodde att du alltid skulle finnas alltid skulle hålla min hand under svåra tider Men det var en lögn ingen kan stanna för alltid Mörkret hann ikapp oss du hade inget val Döden knackade på vår dörr och du öppnade, utan rädsla i blicken  Varför gjorde du så en fråga jag aldrig får svar på Varför kunde du inte stanna jag behövde dig  Det var många år sedan jag borde släppa taget Men du bara försvann och tog ditt hjärta med dig

De sa "Du kan bli vad du än önskar"
så jag försökte
Jag var verkligen säker
jag ville göra något stort
Men jag kan inte välja
det finns så mycket att välja mellan
Jag vill bli författare
regissör, skådespelare och fotograf
Varför är det så svårt
varför måste man välja

Allt är inte så enkelt som det verkar
det räcker inte att önska
Men jag vet inte hur jag ska göra
jag har bara gått runt och hoppats
Kanske räcker det att drömma
men inners inne vet jag att det inte gör det
Alla drömmar blir inte sanna
väldigt få får som de vill utan att kämpa
Men jag vet inte hur jag ska börja
snälla, visa mig

 

-Wilma

Varför måste man välja
kan jag inte göra allt
Gymnasiet närmar sig, bara två år kvar
snart måste man välja, jag vet det
Men hur kan man välja bara ett
när världen är fylld av möjligheter
Hur kan ni tro att jag ska nöja mig med ett
när jag har huvudet fyllt av planer

Varför måste man välja
allt verkar ju så bra
Jag kan inte bestämma mig
jag vill göra allt
Min kreativitet har inga gränser
tvinga mig inte att stoppa den
Fotograf, djurskötare, författare och regissör
allt verkar så underbart
Men jag måste välja ett jobb
bara ett 
Hur kan ni ens tro att det kommer gå
jag kommer hinna dö och uppstå innan jag har valt
Snälla, kan någon hjälpa mig
för jag kommer inte klara av det själv

 

- Wilma

Samma ord som ekar inom mig
varför, varför , varför
Samma ord som plågat mig så länge
ordet som aldrig vill lämna mig
Varför gick du bara
varför stannade du inte
Ständigt detta ord
det hemsöker mig
Varför älskar du mig inte
varför kan du inte förstå
Kommer jag aldrig få slippa höra det
kommer ordet aldrig låta mig vara

 

- Wilma

Vad ska jag göra
när ord inte räcker till
Jag älskar dig till månen och tillbaka
men hur ska säga det
Hur jag än gör
verkar du inte förstå
Dina tindrande ögon när du ser på mig
är det bara en lek eller döljer de något
Hur ska jag veta vad du känner
när du är så tyst

Mitt hjärta slåt extra slag
varje gång du går förbi
Jag vill ha dig
känna ditt bultande hjärta
Dina ögon är vackert blå
dina ögon som förtrollar mig
Jag vet inte hur du känner för mig
vågar inte hoppas på det bästa
Men varje natt när jag drömmer
är det dig jag ser

 

- Wilma

	Jag vet inte om det är ödet eller bara en slump men något har alltid dragit mig till dig Dina ögon, åh dina ögon får mig att tappa andan Jag vill kasta mig i din famn alltid känna din kropp mot min Jag önskar att du gick fram till mig och sa att jag var vacker Ditt namn ekar inom mig jag kommer aldrig glömma det Jag älskar dig mitt hjärta länkar så efter din trevande händer Men varför för du mig så förvirad din lekande blick, söker den mig Dina små komplimanger är det mer än tomma ord Måste du leka med mitt hjärta snälla, spela ut dina kort Jag är för blyg för att fråga men jag vet inte hur länge jag står ut Jag älskar dig så mycket det finns inga ord som kan beskriva mina känslor Mitt hjärta slår bara för dig och det kan du inte göra något åt

Svart och vitt
inga gråzoner
Är det såhär vi vill ha det
en värld där allt är gott eller ont
inget neutralt 
Alltför länge har jag vandrat i samma spår
utan slut, utan riktning
Jag följde ljuset
men det ledde till ett evigt mörker

När vännerna drar tillbaka sina händer
vem ska man då luta sig mot
När månen slocknar och stjärnorna drunknar
vem ska jag då fråga om vägen

Evig skog med gömda faror
djupa hav och tysta städer
Att det skulle bli svårt viste jag
men jag har tappat greppet
Dag och natt kan passera
allt är ändå detsamma i mina ögon
Jag har tappar taget om verkligheten
om mig själv

Jag måste vandra hundra nätter
hundra dagar
Och när jag når månen
startar cirkeln om

 

- Wilma