I ögonen speglas lögnen

Jag gav upp allt
för dig
jag kommer ihåg kvällen
när vi först träffades
jag blev kär
trodde att du också blev det
men du minns mig inte ens
en blick
och du frågar
Vem är du?
men jag kan inte svara
de rätta orden finns inte
hur ska jag förklara
att jag gav upp allt för dig
bara efter några minuter
vi pratade inte ens länge
men det räckte
jag trodde du skulle minnas mig
ge mig en liten plats
i ditt underbara liv
men du minns mig inte ens
du har tusentals andra tjejer
kan få vem du vill
men jag trodde...
trodde verkligen
allt var så äkta då
men du minns inte ens mina ögon
som du sa var så vackra då
jag var aldrig
någon alls för dig
inte ens en av tusen
en av miljarder
den man aldrig ser
den man kan gå förbi varje dag
men aldrig riktigt lägga märke till
jag försökte
men du såg mig aldrig
jag önskar jag kunde säga
att jag önskade att jag aldrig träffat dig
men det kan jag inte
kan inte
varför ger man upp allt för någon
efter att man känt den
i bara några minuter?
jo man älskar personen
kärlek vid första ögonkastet
dina bruna mötte mina blå
det första du sa till mig
var hur vackra mina ögon var
betydde det inte något?
var det bara tomma ord?
jag vet inte
vet inte vad jag ska tro
du är allt för mig
och trots alla  underbara drömmar
är jag ingen för dig
jag trodde verkligen
men jag hade fel
 
 
~Felicia


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

poetrydream.blogg.se

En blogg fylld av poesi, böcker och noveller.

RSS 2.0