Lost in music

hands on the keys
starting the song
and before I know it
my brain
is disconnected
from my body
 
eyes trailing the notes
scanning them
translating them to my hands
flying over the keys
 
playing as fast as I can
faster even than usual
not minding the mistakes
just continuing   
 
creating beautiful melodies
 
dark ones
pouring out
all my locked up emotions
 
desperate ones
mirroring my need
to disappear
to stop thinking
to just
be fine
 
and then I slow to a stop
turning desperate into soft
screaming into whispering
 
and I lift my hands from the keys
move my eyes from the music
move my foot from the pedal
 
standing up
walking away
just as drained of emotion
I desperately needed to be

Wishing you here

When I close my eyes
I see us
finally together
hugging at an airport
I see you and I
at the stable
me teaching you to ride
while laughing
I see us at school
speaking English
me showing you around
introducing you to people
showing them
that I do have a good friend
that I'm not always quiet
showing everyone
what an amazing person you are
I see you in my room
looking at my books
at the photos
and me telling you
about everything
I see you in our garden
finally seeing the chickens for real
I see you playing with Polly
cuddling with Svante
and Nimbus actually letting you pet him
I see you on a mattress
next to my bed
talking and laughing in the middle of the night
I see you right next to me
but when I open my eyes
you're once again
thousands of miles away

Conversations with my best friend

The best thing is
when you're texting someone
and you just
can't
stop
smiling
and you know
to other people
your conversation
would probably seem weird
but to you
it's the best thing
in the world

Darkness

the darkness
is swallowing me
waiting
always waiting
until I'm vulnerable
creeping up on me
a shadow
a cloud
hiding the sun
it's dark
so dark
fumbling for my music
pressing play
surrounded by sound
my music
chasing away the darkness
slowly
too slowly
but it has to
 
~Felicia

Pussel

Du vet inte hur mycket jag saknar dig
hur hemskt det är att inte ha dig här
de där orden, de krossade mig
var är den jag håller kär?

Jag såg dig så sent som den natten
sa god natt och gick
men ödet var emot oss älskade katten
det var det sista ögonblicket vi fick

Jag minns så tydligt nästa dag
ständigt så nära tårar
vägrade tro att det bara var jag
att du inte skulle få uppleva fler vårar

Du var så ung min älskade vän
döden gjorde ett misstag när han släckte ditt ljus
din tid var inte ute än
utan dig är mitt hem bara ett hus

Vad skulle jag inte göra
för att återigen ha dig i min famn
att än en gång ditt spinnande få höra
att åter ha dig som min trygga hamn

Dra tillbaka tiden ett år
för dig Pusselbiten min kära
det är inte sant att tiden läker alla sår
jag kommer aldrig att bli hel
förrän jag återigen har dig nära
 
~Felicia

The curse of being shy

They're laughing
talking
I'm here smiling
silently laughing along
wanting to say something
building up the courage
you can do it
it's perfect
it'll add something to the conversation
a deep breath
and it's too late
once again
I have nothing to say
someone sad my line
someone changed the subject
I'm still quiet
invisible
as always
never having the courage to speak
being terrified of attention
I hate it
I want to change it
I really do
try to force myself to speak
you can do it
you'll make people happy
it's the best thing to do
just a small 'hello'
it can't go wrong
but the words
won't leave my lips
I can't speak
and so I turn around and leave
quiet
always
hiding
invisible
the silence is my friend
and my curse
 
~Felicia

From a distance

Just days ago
I was crying
screaming silently
hurting
hurting
now my mind is blank
I can still see
the things that hurt me
but I'm emotionless
seeing everything
but as from a distance
so many problems
but they don't matter
I can't do anything about them
so I just go along
do what I have to do
but not enough
not enough
and in my free time
not what I want to do
it's like my soul has escaped
and is looking after me
from a safe distance
 
~Felicia

Alone in the rain

 
When will this storm
ever stop?
 
I'm stuck in the rain
crying for help
but covering my mouth
so no one will hear me
desperate to get away
from the rain
the wind
the thunder
but sitting alone
outside an empty house
hiding from everyone
thinking if i just try hard enough
I can make the rain stop
 
I've been trying for so long
to do the impossible
to stop the everlasting rain
not realising
the only thing I need to do
is find someone with an umbrella
 
~Felicia

Jag saknar dig

Det spelar ingen roll hur många gånger
jag säger att jag kommit över dig
för hur övertygande jag än låter
och hur mycket jag än önskar att det var sant
så är det bara en lögn
en önskan, en förnekelse

Jag kommer aldrig att glömma alla skratt
alla saker vi gjorde tillsammans
men även om jag minns allt det ljusa så tydligt
allt vi var med om tillsammans
så kommer jag alltid att minnas
när du plötsligt vände ryggen till mig
och gick som om det inte var något konstigt
som om du inte lämnade mig, kanske för alltid
och det är det som gör allt så svårt
för jag saknar dig så mycket
men kan inte förlåta dig tillräckligt
för att våga försöka få dig tillbaka
säkert skulle jag lyckas
om än bara delvis
men du har kommit så långt bort från mig
ett avstånd som aldrig kan övervinnas helt
och även om mitt hjärta skriker åt mig
att ge dig en andra chans
så känner jag dig för väl
för att lita på dig helt
och min själ blöder än
av såren från ditt svek

~Felicia

Tomhet

Jag sträcker mig efter dina händer
bara för att nudda tomhet
ett hål i luften
där du borde ha varit

Jag minns fortfarande allt så tydligt
dina händer som tog mina
ditt ljusa skratt
som fick solen att visa sig i regnet

Men där du borde ha funnits
där du så länge fanns 
är det nu bara ett tomrum
och det är ensamheten som håller mig sällskap

Du har lämnat efter dig ett hål i världen
som aldrig kommer att fyllas
och jag saknar dig, saknar dig
jag saknar dig så mycket

~Felicia

Ditt spöke

Om du bara kunde inse
vad du gör med mig
ett leende räcker för att göra mig lycklig
men jag får aldrig se mer än din rygg
jag hör dig skratta på avstånd
så ovetande om min smärta
 
Du ser mig aldrig längre
du var mitt allt
jag skulle göra vad som helst 
för att bara få dig tillbaka
men efter att du vänt dig bort
blev jag osynlig, ett spöke
jag vet inte längre 
om jag kanske är ditt spöke
för om jag dog
vad skulle det göra för skillnad? 
jag skulle fortfarande vara lika osynlig
för den enda jag önskar ska se mig
och en liten del av mig tänker
att om jag dog, kanske du skulle komma ihåg mig
sakna mig, önska att jag var där
men det skulle vara för sent
och du skulle aldrig inse
att jag alltid funnits vid din sida
lika osynlig levande som död
jag skulle viska hur mycket jag älskade dig
men du skulle inte höra
för om du väl mindes mig
skulle det vara för sent
 
~Felicia

Vingar

Jag faller
och nu finns du inte där för att fånga mig
sträcka ut din hand och viska att allt ska bli bra
jag trodde du var min ängel
men plötsligt var det du som knuffade mig
som fick mig att falla fortare än någonsin
och när jag sträckte mina händer mot dig
tittade du bara bort
låtsades inte höra mina förtvivlade skrik
att jag hade litat på dig
att det inte var för sent att rädda mig
men jag antar att du hade gjort ditt val
och du var färdig med mig

Du var min ängel
men jag ser nu dina vingar blekna bort
du var inte den ängel jag trodde
och jag kommer aldrig få veta
varför du räddade mig de där gångerna
kanske brydde du dig faktiskt ett tag
kanske var jag bara ett tidsfördriv

Jag faller
men jag är inte rädd
jag har inga vingar
men det har inte heller du
du kan inte nå mig här
och om du var det enda som hindrade mig från att falla
så faller jag hellre
än ser dina falska ögon igen

Långsamt känner jag hur jag slutar falla
och vingarna på min rygg tar mig upp igen
jag är stark
jag kan klara mig själv
och jag behöver inte din hjälp längre
för jag kommer aldrig mer att falla
jag har mina egna vingar nu
och om dina var av byggda av lögner
så är mina byggda av mod
och även om ditt svek fortfarande gör ont
så är jag inte hjälplös längre
jag kommer komma över dig till slut
för jag är starkare än jag någonsin varit

Utan dig

Jag trodde du var perfekt
och jag trodde du var min
alla gånger du sa att jag var vacker
att det skulle vara vi för alltid
jag trodde verkligen att det var sant
jag trodde på allt du sa
men nu ser jag att allt bara var lögner
du var inte perfekt
och att du var min var bara önsketänkande

Jag ler när jag tänker på dig
för jag vet
att även om du aldrig älskade mig
så var orden du sa när du lämnade mig
även de en lögn
men jag kommer vara stark
för kärleken jag kände en gång
är krossad av alla lögner
och du kan inte krossa mig
för nu är du bara en lögn för mig
en lögn som jag skakar av mig

Hejdå
det är sista gången du ser mig
för alla smärta du orsakade mig
skakar jag av mig lika lätt
och när jag vänder mig om och går
känner jag bara lättnad
ingenting du säger kan få mig att komma tillbaka
för det är ändå bara lögner
och allt kommer att bli bra
utan dig

~Felicia

Ett leende är allt jag ber om

Ett leende
det är allt jag ber om
en gnista av glädje
i de där havsblå ögonen
jag ber dig inte att se mig
att ens le mot mig
för även om det smärtar mig
att jag kanske alltid
kommer vara osynlig i dina ögon
så gör det mig så lycklig
bara att se dig le

Vid horisonten

Ett ansträngt vingslag
så äntligen syntes ljus vid horisonten
ljus som delade det nyss så oändliga svarta hav
från den lika mörka himlen
ännu ett ansträngt vingslag
men ljusen verkade inte komma närmare
jag hade färdats dag och natt
sett höga vågor förvandlas till stilla vatten
hur havet under mig förändrats
från ljust blått till blodrött till blänkande svart
men aldrig hade jag ens skymtat ljusen
ljusen som betydde vila, mat, vatten som inte var salt
inte förrän nu
nu, när allt var för sent
ljusen var ännu så långt borta och jag var så trött
sorgset kände jag hur vinden tog tag i mig
och jag lät mig falla i dess öppna armar
ner, ner mot himlen jag älskade
mot himlen som var mitt hem
 
~Felicia

Du är mina stjärnor

Mörkret faller
men det spelar ingen roll
inte ens den mörkaste natt
kan mäta sig med mörkret inom mig
du var mitt ljus
min sol, min måne, mina stjärnor
och när du gick
fanns bara mörker kvar
mörker och minnet av dina sorgsna ögon
hur du inte lyckades dölja dina tårar
när du vände dig om och gick
om jag ändå hade vetat varför
var det mitt fel?
rann tårarna för att jag sårat dig
eller för att du var tvungen att lämna mig?
och varför gick du
försvann ur mitt liv när du var allt i det?
så många frågor men så få svar
för hur kan man nå någon som inte vill bli nådd?
jag ser upp mot himlen
stjärnorna påminner mig om dig
hur du brukade beundra dem
visa mig stjärnbilder
utan att jag har märkt det
rinner tårarna nu nerför mina kinder
och jag kan bara tänka på dig
hur du kanske står på samma sätt som jag
med stjärnorna glittrande i dina tårar
samma stjärnor som du älskar
och som är det enda jag har kvar av dig
 
 
~Felicia

En fasad av glas

Alla gömmer sig
bakom en fasad av glas
mer eller mindre genomskinlig
mer eller mindre mörk
du kanske tror att du vet allt om en person
ser in bakom hennes skyddande glas
men även de som verkar lyckligast
kan ha det mörkaste av glas
döljande hemska hemligheter
som ingen ens kan gissa finns
men ändå
hur mörkt glaset än är
är det bara det - glas
alltid mer eller mindre genomskinligt
och det finns alltid någon
som kan se igenom ditt glas
någon som kan skingra mörkret
någon som älskar dig
 
~Felicia

Mörkret sänker sig

Mörkret sänker sig
men jag är den enda som ser det
den enda som hör ljudet
av den ständigt tilltagande vinden
känner lukten av rök
från en eld som ännu inte brunnit
varför?
jag ensam kan inte rädda alla
mota bort mörkret
stilla vinden
släcka bränder innan de ens startat
jag är bara en människa
eller hur?
ändå har jag inget val
jag måste rädda de jag älskar
finns det en chans att jag kan rädda de från mörkret
jag måste ta den
jag kanske bara är en människa
än sen?
i mitt hjärta brinner kärlek,
hopp och beslutsamhet
jag kanske bara är en människa
men jag är den enda som kan se mörkret komma
de jag älskar måste skyddas till varje pris
och jag
jag är deras enda hopp
så jag reser mig och konfronterar mörkret
för jag vet att det är min tur
alla måste slåss mot ett mörker någon gång
alla måste vi till slut resa oss upp
med kärlek, hopp och beslutsamhet som vapen
mörkret kan aldrig försvinna helt
men vi håller det på avstånd
skyddar oss själva och andra mot det
för mörkret slukar allt
förändrar alla i sin väg
och även när mörkret tvingats bort igen
lämnas ingen oberörd
därför reser jag mig och konfronterar mörkret
för att jag måste
- och för att jag vill
 
 
~Felicia

Jag faller

Stjärnor
så vackra, så klara
så långt borta
men ändå så nära
ingenting kan få dem att slockna
att blekna bort från sin plats på himlen
men ändå
stjärnor faller
stjärnor slocknar
och ändå tycker du att det är omöjligt
att du skulle kunna släcka mitt ljus
få mig att falla
men jag har aldrig lyst så klart
jag har aldrig haft en självklar plats på himlen
och om en stjärna nu kan falla
varför inte jag?
 
~Felicia

Ljuset i mörkret

När alla stjärnor slocknat
och mörkret döljer allt
höljer oss i rädsla
vi stannar upp och står helt stilla
rädda för vad som finns runt oss
i mörkret
i natten utav rädsla
men så står någon där
stannar vid din sida
sträcker fram sin hand
och visar dig ljuset igen
 
~Felicia

poetrydream.blogg.se

En blogg fylld av poesi, böcker och noveller.

Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren/ Mats Strandberg
Quicksilver av B.J. Anderson
RSS 2.0