Fri från dina bedjande ord
Tro inte mindre om mig
låtsas inte att jag är luft
Jag är smartare än så
jag skulle aldrig falla för dina lögner
Jag har lämnat allt bakom mig
och även dig
Men mitt hjärta känns inte ensamt
tvärtom, det känns fantastiskt
Jag borde aldrig litat på dig
men dina lysande ögon var hypnotiska
Du höll mitt hjärta i din hand
kramade det, kontrollerade varje andetag
Dina handlingar drog ner oss i smutsen
tvingade ner mig på knä för att sedan lämnas kvar
Jag trodde att vi hade allt
du tycktes aldrig vilja släppa greppet
Vi kunde fått allt
men du gav upp när det blev för svårt
Nu står jag här ensam
dansande i mörkret
Men jag kan äntligen andas
gå framåt utan att tyngas ner av dina bedjande ord
- Wilma
Bara du för evigt
Allt jag såg var du
Som böjde dig över mig
Viskade mitt namn
Du såg rädd ut
Men jag förstod inte varför
Det var ju så underbart här
Jag försökte le
Säga att allt var bra
Men kunde inte röra mig
Du böjde dig ner
Skakade mig
Men jag kände inte dina armar runt min kropp
Kände inte din varma hud mot min
Kunde bara se på
När du snabbt gick från rädsla till panik
Jag ville lugna dig
Men jag kunde inte
Förstod inte vad som hände
Allt var tyst förutom din gråt
En duns när du föll ner på knä bredvid mig
Vad hade du här att vara rädd för?
Jag förstod inte
Ville fråga men kunde inte
Ville så gärna få sig dig le igen
Men dimman smög närmare
Omringade oss
Försökte dra dig bort från mig
Dina ögon var så blanka
Din kropp så svag av sorgen
Jag tog alla mina sista krafter
Drog mig upp i ditt knä
Hur du böjde dig ner för att kyssa mig
Var det sista jag såg av dig
Innan dimman omslöt mig
Vaggade mig till sömns
Min eviga sömn
Där allt jag någonsin skulle minnas
Var dina vackra ögon
Och dina läppar på väg
Till en kyss som skulle vara för evigt
Våga lita på ödet
kan ibland vara det bästa
Man måste våga chansa
förlita sig på slumpen
Men det är svårt
läskigt och främmande
Tro mig
jag vet hur det känns
Jag ville styra ödet
välja min egen väg
Men allt är redan bestämt
det är bara att invänta nästa drag
Men trots ödets bojor som fängslar oss
är våra själar fria
Vi har förmågan att välja
viljan att ändra allt
Framtiden kommer aldrig vara självklar
varje steg ändrar allt vi byggt
Men jag är i inte helt säker
jag vill nog inte ha kontroll över allt
Jag litar på ödet
tror på att det leder mig till något större
Framtiden väntar
Och någonstans i mitten står jag
Jag är redo att gå vidare
men jag kan inte lämna allt bakom mig
Alla minnen
jag skulle inte byta dem mot allt i världen
Men vem vet
framtiden öppnar ett nytt kapitel
Vinden viskar till mig
stjärnorna skriver svaren på himmelen
Jag andas
fyller lungorna med syre
Jag behöver inte lämna något bakom mig
framtiden kommer bevara allt
Jag litar på vinden
tror på stjärnornas ord
Det finns bara en väg att gå
och det är framåt
det har alltid varit framåt
Jag är natten
ser min reflektion i glaset
Jag vet inte vad jag hoppats få se
bara att det var något som lockade mig
Gatuljusen glittrar i mörkret
deras ljus håller stjärnorna skymda
Det enda jag kan se är konturer av skuggor
olika nyanser av svart som slukar världen utanför
Jag vet inte vad jag ska tro
något drar liksom inom mig
Som om en del av min själ vill slita sig fri
splittras från resten och drunkna i mörkret utanför
Jag öppnar fönstret
fyller lungorna med nattluft
Drömmer mig bort
låt mitt medvetna glida ut i mörkret
Jag är stjärnorna på himmelen
skuggorna som dansar
Jag andas vinden
månen är mitt pulserande hjärta
Jag ser ut genom fönstret
ser min spegelbild reflekteras i glaset
Tårar av glas
Som natten
Som glas
Skar de genom mig
I det svarta havet av glas
Såg jag ditt ansikte
Som en slocknande sol
Som ett hav utan vatten
Höll du på att försvinna
I den mörkaste stjärnan
Speglades din sorg
Som en fågel utan vingar
Som en dag höljd av mörker
Rann din lycka iväg
I det mörka skymningsvattnet
Såg jag dina tårar
Hörde jag ditt skrik
Som glas
Som mörker
Saknade jag dig
Vinden
Med otrolig kraft blåser den förbi
lämnar mig med tomma händer
Förtvivlat följer jag efter
försöker hinna ikapp den
Vinden leker med mitt hår
lockar mig med sin vänlighet
Försiktigt sträcker jag ut handen
känner den svala luften mot fingertopparna
Så nära
så otroligt nära
Jag stänger handen
ihop om att äga vinden
Men den blåser förbi
viskar i mitt öra
Med dansande löv i släptåg
drar den sig undan
Jag vinkar besviket till den fria vinden
men jag vet att den kommer tillbaka
Och då ska jag fånga den
Gud
För varför gör han inget
kan han inte se världen under
I desperata tider som denna
söker människor efter hjälp
De knäböjer för dig
ber till dig i hopp om en lösning
De gör korstecknet över bröstet
försöker hålla tillbaka sina tårar
Hur kan du vara så hjärtlös
varför är du så kall
Kan du inte höra deras böner
eller låter du dem känna rädsla
Varje dag dör människor
sluter sina ögon för att aldrig vakna igen
Vissa dör av ålder
andra dödas innan de lärt sig gå
De har inte en chans
när världens vrede tar över
Hur kan du låta det hända
varför försöker du inte ens
Varför ska vi be till en Gud
om han är lika chanslös som vi
Ängel
alla tecken pekade på samma sak
Men någonstans hoppades jag att de hade fel
att de bara fått allt om bakfoten
För inte kan det vara något fel på dig
du vackra och unga ängel
Trots sorgen som speglades i dina ögon
vägrade jag inse sanningen
Jag ville att allt skulle vara perfekt
jag byggde en bubbla där jag kunde leva efter de reglerna
Men trots dina tårar
dina desperata rop på hjälp
Förstod jag inget
jag var som förblindad
Och nu när du inte vandrar vid min sida
har jag äntligen förstått
Du hörde aldrig hemma här
du har alltid varit något speciellt
Du kunde inte gömma vingarna på din rygg
längtan efter att flyga var för stark
Synd bara att jag inte insåg innan det var för sent
jag önskar att jag hade fått se dig lyfta från marken
The Rum Diary - Romträsket
Sidor: 280
Ödets stig
Om du vandrar på en väg utan riktning
kan du inte gå vilse
När du tagit ditt första steg
är det försent att vända
Jag vandrar till solen sjunker
vandrar tills månen lyser upp min väg
Men vart leder denna stig
när tar den slut
Det kan jag inte svara på
varje stig är lika unik om vandraren som valt den
Den följer ditt hjärtas inre kompass
leder dig till den plats ödet bestämt
Om det är bestämt att du ska bli något stort
kommer den leda dig till framgång
Men om din framtid är mörk
kommer stigen leda dig till slutet
Vissa ser det som ett straff
jag ser det som möjlighet att testa ödet
Du kan önska och hoppas
men inget vet säkert vad som väntar bortom horisonten
Jag är villig att ta den risken
och jag tänker återvända
-Wilma