Mind Games
Publicerat 2016-02-26 15:16:00 i
Allmänt
Skrev även den här recensionen för över ett år sen, men eftersom jag inte hade några bilder på varken Mind Games eller I'll give you the sun så postade jag dem aldrig, och jag har ju uppenbarligen inga bilder på dem nu heller, men ja ja, postar jag dem inte nu kommer jag aldrig att göra det, jag får försöka ta bilder och lägga till i efterhand istället...
Titel: Mind Games
Författare: Kiersten White
Sidantal: 237
Handling: Fia was born with flawless instincts. Her first impulse, her gut feeling, is always exactly right. Her sister, Annie, is blind to the world around her—except when her mind is gripped by strange visions of the future.
Trapped in a school that uses girls with extraordinary powers as tools for corporate espionage, Annie and Fia are forced to choose over and over between using their abilities in twisted, unthinkable ways…or risking each other’s lives by refusing to obey.
(Från goodreads.com)
Omdöme: Jag tycker att den var jättebra! Då undrar ni varför den inte fick fem stjärnor, och det var inte på grund av själva handlingen. Okej strunta i det där, det lät bara förvirrat, det jag försökte säga var att själva handlingen var bra, och jag älskade det lite speciella sätt den var skriven på, typ upprepning av ett ord tre gånger, sånt som skulle få alla svensklärare att säga "Upprepning!!!" och som man antagligen skulle få ta bort, om man inte lyckades argumentera tillräckligt bra för sin sak. Men i alla fall, jag gillade det verkligen, och handlingen, med Seers och Feelers och Readers och så. Däremot turades Fia och Annie om att berätta, och när det dessutom hoppade mellan nutid och dåtid, ett kapitel nutid, ett kapitel för 10 år sen, nutid, för 9 år sen, nutid, åtta och ett halvt år sen osv, ända tills dåtiden nästan var framme där boken börjar i nutid, så blev det lite rörigt. Det var bra på sätt och vis, för man får veta allting om hur de hamnade där och varför, men eftersom alla kapitel kändes som nutid (förutom när de var små, eftersom man visste att de inte var så små, men när de började bli lite äldre...) så visste jag aldrig säkert vad det egentligen var som hände i nutiden förrän efter drygt halva boken... Så ja lite förvirrande men jag tycker ändå att den var väldigt bra!
Efter att jag hade läst klart den så ville jag läsa en fortsättning men visste inte om det fanns (fanns inte på biblioteket i vilket fall), men nu har jag upptäckt att det finns det (så måste få biblioteket att köpa in den), Perfect Lies. I Mind Games hoppade det ju mellan nutid och dåtid, men eftersom de redan har berättat allt som hänt så var jag nyfiken på hur det skulle vara i Perfect Lies. Det visade sig (läste en recension) att både Annie och Fia berättar, men det Annie berättar händer flera månader före det Fia berättar händer, alltså måste det vara där Mind Games slutar. Risken är att det blir förvirrande som den som skrivit recensionen tyckte (alla kan ju inte lyckas så bra som Jandy Nelson gjorde med I'll give you the sun), särskilt eftersom Mind Games var det, men jag ser fram emot att läsa den!
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️
I'll give you the sun
Publicerat 2016-02-26 15:00:00 i
Allmänt
Jag skrev den här recensionen för över ett år sen men glömde att publicera den, så publicerar den nu istället. Och ja jag läste boken på engelska men eftersom det här var en svensk blogg då (vilket jag planerar att ändra på) så skrev jag ändå recensionen på svenska, vilket var väldigt jobbigt när jag behövde översätta allting, och jag ångrar det verkligen nu. Vi får se, jag kanske orkar översätta recensionen, men tvivlar på det...
Titel: I'll give you the sun (Jag ska ge dig solen)
Författare: Jandy Nelson
Sidantal: 371
Handling: Jude och hennes tvillingbror, Noah, är otroligt nära varandra. Vid tretton års ålder ritar Noah konstant och blir kär i den karismatiska pojken i grannhuset, medan den våghalsiga Jude klipp-dyker, har rött läppstift och pratar för båda.
Men tre år senare, vid sexton års ålder, pratar Jude och Noah knappt med varandra. Någonting har hänt som har förändrat dem på olika och dramatiska sätt... tills Jude träffar en kaxig, trasig, vacker pojke, såväl som någon annan - en ännu mer oberäknelig ny kraft i hennes liv.
De tidigare åren är Noah's att berätta. De senare åren är Jude's. Vad tvillingarna inte inser är att de själva bara har halva historien, och om de kunde hitta tillbaka till varandra skulle de ha en chans att göra om sin värld.
(Från boken, tyckte att det beskrev handlingen väldigt bra så översatte det bara. "Göra om sin värld"="remake their world")
Omdöme: Jag älskar den här boken. Jag älskar den, punkt slut. Det hade kunnat bli förvirrande och konstigt när de i hans kapitel är 13 till 14 år, och i hennes 16 år, men det blir det inte, utan det blir så otroligt bra att man lämnas chockad över att Jandy kunde vara så genialisk att hon kom på att skriva boken på det sättet. För det är verkligen bra, först berättar Noah vad som händer just då, sen berättar Judy hur det är då, några år senare, och lite av vad som har hänt under de åren. Sen berättar Noah vad som händer just då, efter att någonting som Jude berättat har hänt, och så håller det på så tills man fått alla pusselbitar och till slut förstår varför allting hänt. Det kanske inte låter så fantastiskt, men det är det.
Och karaktärerna? Jag älskar dem; Noah, Judy, Brian, Oscar och självklart papegojan. Noah som älskar att måla och alltid gör det, om inte på papper så i huvudet, och som krossar ens hjärta när han blir normal (ni kommer att förstå varför när ni läser boken. Inte om, när). Judy, som skulle göra vad som helst för bekräftelse från sin mamma, går från lysande till osynlig (av olika anledningar) och som får kämpa för att upprätthålla sin bojkott (bokstavligt talat boycott). Brian med sina meteorer, Oscar som har gått igenom så mycket och inte låter någon komma nära honom på riktigt, och så papegojan som alltid lättar upp stämningen när han frågar vad Ralph är.
Dessutom har Jandy Nelson ett speciellt sätt att skriva som jag älskar. I Himlen börjar här skriver huvudpersonen dikter, i den här målar den ena huvudpersonen i huvudet hela tiden och den andra skriver saker ur sin mormors "bibel" (med vidskepliga saker). Även när hon inte skriver något sånt special så skriver hon på ett speciellt sätt som jag älskar. Helt enkelt, det är en perfekt historia med ett perfekt slut. En perfekt bok.
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Legend
Publicerat 2014-11-16 19:53:36 i
Felicias
Jag lovade ju en bokrecension på Legend-trilogin när jag läst klart den, så här är den. När jag nästan hade läst klart Prodigy så kom The Fiery Heart (del fyra i Bloodlines, som jag, som sagt, verkligen har längtat efter att få läsa) in på biblioteket, och jag passade då på att även låna Silver Shadows (del fem i Bloodlines) och Champion (tredje och sista delen i Legend). Ni förstår hur fantastiskt bra Legend-trilogin är om jag säger att jag valde att läsa Champion direkt när jag läst klart Prodigy, istället för att läsa The Fiery Heart...
Titel: Legend, Prodigy, Champion (Legend-trilogin)
Författare: Marie Lu
Sidor: 291, 368, 369 (bara jag som tycker att det är lite konstigt att de svenska översättningarna är typ 15-30 sidor kortare, liksom vi har väl inte så mycket kortare ord och så? Eller? Tja någonting sånt är det ju uppenbarligen...)
Handling: Day är Republikens mest eftersökta brottsling, June är dess underbarn. Båda är 15 år men lever i vitt skilda världar, tills den dag då June's bror mördas och Day utpekas som skyldig. June bestämmer sig för att göra allt för att hitta sin brors mördare, men på samma gång inser hon hur mycket som inte är som hon har trott och att hon och Day har mer gemensamt än hon någonsin kunnat gissa.
Omdöme: Jag läste Legend i somras (på svenska, hade hellre läst den på engelska som jag gjorde med de andra två, men fick den i julklapp så hade inte direkt något val) och tyckte att den var jättebra då. När jag såg att det fanns en fortsättning blev jag jätteglad men eftersom jag höll på och läste andra serier och så lånade jag inte Prodigy förrän för någon vecka sen, och jag är glad att jag äntligen gjorde det. Trots att jag hade hunnit glömma lite av det som hände i Legend var det ändå väldigt lätt att komma in i handlingen och så, och det gjorde ingen skillnad att jag läste den på engelska. Nu de senaste två och en halv timmarna har jag ägnat åt att läsa om hela Legend (när jag borde ha skrivit klart det här, pluggat och sen börjat läsa The Fiery Heart. Egentligen läser aldrig om böcker heller så det visar bara hur bra den är), och jag måste säga att även fast den första boken är jättebra så är de andra två bättre. Jag vet inte varför, om det är för att hon verkligen beter sig som Republikens underbarn i början (vilket kanske inte är så konstigt i och för sig) eller så, men kanske mer all känsla som det är i de andra böckerna... Eller att det händer mer, eller kanske att jag läste de andra på engelska (och alla böcker är bättre på originalspråk), eeller så var det bara för att jag inte läste alla detaljer nu när jag läste Legwnd så snabbt... Jag tror mest på det sista.
Champion är verkligen sorglig, och jag grät jättemycket i slutet. Jag har inte bestämt mig för om jag gillar slutet eller inte än, det var så väntat samtidigt som det var så oväntat och så hemskt... Men ändå finns det lite hopp. Liksom det sista är så braa men samtidigt så hemskt... Fast jag hade velat ha med Day's perspektiv efter ----- också, det saknar jag... Antar att det blev för krångligt att skriva.
Dock finns det en sak som jag stör mig på, och det är enhetligheten mellan böckerna. Framsidorna matchar varandra (även fast jag har börjat tycka att Legends framsida är tråkig jämfört med de andra), och jag älskar framför allt framsidan på Prodigy, och den på Champion är också jättesnygg. Inuti böckerna däremot är de helt olika, vilket jag tycker är extremt irriterande. De har ändrat såna saker som var sidnumret står (vilket är det minst störande), men framför allt har de ändrat hur Day's och June's kapitel ser ut! För det första står deras namn olika de olika böckerna. I de två första böckerna är det okej, där har de bara gjort namnen större, det ser fortfarande ungefär likadant ut. I den sista däremot har de gjort namnen jättestora - så stora det går så att de fortfarande ska vara kvar på sidan - och vita med ljusgrå skugga runt istället för helsvarta. Varför?? Dessutom har de ändrat typsnittet som Day's kapitel är skrivna med mellan alla tre böckerna (tack och lov har June samma), från en nästan likadan som de June har till en ren, lite tjockare (eller hur man nu ska säga), som är min favorit, till en väldigt rund, RÖD text. De två första tycker jag är bra, jag gillar att det är olika typsnitt på Day's och June's kapitel, men nej, jag tycker inte om typsnittet och färgen på Day's kapitel i Champion. I början var det väldigt jobbigt att läsa, typsnittet gör att man ibland måste verkligen titta för att se om det är kursiv stil eller inte (vilket är väldigt irriterande) och det röda gör det inte direkt bättre. Dessutom ser June's text grön ut när man läst det röda ett tag vilket är ännu mer irriterande än det röda... Men boken är så otroligt bra att man till slut bara läser och inte bryr sig om hur någonting ser Tillägg: Jag läste en recension av Prodigy och tydligen är det samma typsnitt som i Champion i den (och namnet i början av kapitlet är likadant, vitt/ljusgrått), fast ljusblått. Glad att det av någon anledning inte var det i den jag läste... Men jag funderar på en sak, om det nu är det i Prodigy, då kanske det är det i den "vanliga" versionen av Legend också, fast svart (och inte i den jag har, vilket i och för sig är på svenska så det vore inte lika konstigt om den var annorlunda)?
Nej men kort sagt, jag älskar trilogin. Jag gillar verkligen alla karaktärerna, framför allt Day och June då, men även typ Anden och Tess. Dessutom känns allt så äkta.
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Jag såg att det finns en annan framsida till Legend, och jag har delade åsikter om den. Den andra är kanske liite snyggare (den här känns så grå), men samtidigt så passar den inte alls ihop med de andra två böckerna då...
Day's kapitel i Prodigy och Champion, ni förstår vad jag menar...
Här ser ni mer hur hans text ser ut, och vilken
stor skillnad det är mellan kursiv och inte kursiv, till skillnad från June's kapitel där det är mycket mer lättläst och ja jättelätt att se...
Förresten upptäckte jag just att det finns en short story, Life Before Legend, som logiskt nog äger rum innan Legend, när Day och June är 12 år. Det är en dag i Day's liv där man får se hur han försöker överleva på gatorna och även hans första kyss, vilken han typ berättar om i Prodigy. Det är självklart även en dag ur June's liv, hennes första dag på Drakeuniversitetet. Alltså jag vill så gärna läsa den, den verkar så braa (trots att den bara är 38 sidor), men jag vet inte om jag är beredd att betala så mycket för den, framför allt som många har sagt att det inte är värt pengarna... Aja, jag har ju läst Legend, Prodigy och Champion och de är så fantastiskt bra så det väger väl upp att jag kanske inte får läsa Life Before Legend (även fast jag inte kan läsa någonting i slutet av Champion utan att börja gråta nu).
~Felicia
Sisterhood of the World Bloggers Award
Publicerat 2014-11-06 22:37:00 i
Allmänt
Vi blev nominerade av Viggo på Bookfinger (ledsen, av någon outgrundlig anledning fungerar det inte att göra en länk, men länk till hans blogg finns här bredvid under rubriken "Andra fina bloggar"), vilket jag tycker är jättekul, tack! (Och jag håller med om att det inte bara borde vara Sisterhood utan typ Siblinghood som någon annan bloggare skrev, eller Sister-/Brotherhood som Viggo skrev)
Som nominerad ska man:
1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg.
2. Ha med Sisterhood of the World Bloggers Award-loggan i inlägget.
3. Svara på de 10 frågor som du fått.
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor.
Frågorna vi fick:
1. Bästa plot-twist/oväntade händelse i någon bok? Spoilervarna gärna! Oj, det var svårt... Jag vet faktiskt inte. Joo förresten, slutet i The Indigo Spell (del tre i Bloodlines) var verkligen oväntat, även fast jag visste om det innan (jag lär mig inte att inte läsa om böcker innan jag läser dem (när jag läste Vampire Academy råkade jag läsa några sak som avslöjade ganska mycket viktigt... Men äh, det var lika förvånande och otroligt bra i vilket fall), eller ja i det här fallet var det faktiskt att jag läste om alla huvudpersoner i en lista som fanns på Wikipedia, dock fick jag tyvärr en mycket större spoiler, men jag längtar sååå tills det händer!!)... Men att det skulle hända just då hade jag verkligen inte räknat med!
2. Den scen i någon bok som lockat fram starkast känslor hos dig? Återigen, spoilervarna! Självklart typ hela The Fault in Our Stars och Before I Die (en annan bok om en tjej med cancer som är jättebra!), jag grät hur mycket som helst när jag läste de två böckerna. Men om det nu ska vara en scen så precis i slutet av Before I Die SPOILER där hon dör... SPOILER SLUT. Sen lockar alla Bloodlines-böckerna fram starka känslor hos mig, jag ääälskar dem! Liksom jag skulle nämna ett tillfälle när jag blev så otroligt frustrerad på Sydney (huvudpersonen), men det var ett ställe där jag blev så otroligt glad att jag bara kunde sitta och le och det var när SPOILER Sydney äntligen accepterade att hon älskade --- (för mycket spoiler om någon skulle råka läsa det) och inte lämnade honom helt, det var så otroligt bra!! (var även därför jag var så frustrerad på henne tidigare, för att hon inte gjorde det (alltså accepterade)...) SPOILER SLUT.
3. Om du själv skulle skriva en bok, vad skulle den handla om/ha för tema? Alltså jag har alltid älskat fantasy, och det är mest det jag läser, så det är ganska självklart att jag skulle skriva fantasy. Sen blir inte det lika normalt på något sätt (nähä) men alltså för att om man skulle skriva en typ ungdomsroman (som jag för övrigt också har börjat läsa lite mer, bl.a. en av mina absoluta favoritböcker, Himlen börjar här av Jandy Nelson) så kan man ju inte låta bli att hämta inspiration från sitt eget liv och jag är rädd för att göra det, att folk som jag känner skulle känna igen sig i en karaktär och tro att det var min bild av dem, vilket det kanske inte alls var... Fantasy är mer avlägset på något sätt. Men ja, jag skulle antagligen skriva fantasy, och kanske en "vanlig" ungdomsbok om jag vågade. Den skulle i så fall antagligen handla mycket om vänskap...
4. Vilken är din absoluta favoritbok, och varför? Som sagt älskar jag Himlen börjar här av Jandy Nelson, både för att det är en så vacker kärlekshistoria men ändå så sorglig, och definitivt för alla dikterna som huvudpersonerna skriver och att de har en så stor roll. Det är en så otroligt bra idé! (Förresten fick jag reda på idag att Jandy Nelson har skrivit en till bok som kom ut i september på engelska och kommer ut nu i november på svenska, jag måååste läsa den!) Men egentligen så kanske det egentligen inte är min favoritbok, utan just nu måste jag säga att det är de tre böckerna i Bloodlines-serien som jag har läst än så länge. För er som inte vet är Bloodlines en spin-off serie till Vampire Academy, som också är en av mina absoluta favoritserier. Varför älskar jag Bloodlines så mycket då? Jag vet inte riktigt, för det första känner jag igen mig rätt mycket i Sydney, och sen visar sig så mycket som man (sen Vampire Academy), och Sydney, tror är på ett visst sätt vara på ett annat, man hade aldrig kunnat föreställa sig att vissa saker skulle hända som visade att allt var så annorlunda mot vad man trott! Sen är det kärlek med också, inte sån där två av huvudpersonerna älskar varandra och lever lyckliga i alla sina dagar utan mer äkta (ha ha det är synd om de flesta den mesta tiden, eller tja det är alltid synd om någon)... Men ja, helt enkelt, de är såna böcker som man har jättesvårt att lägga ifrån sig och när man väl tvingad göra det kan man inte sluta tänka på dem, liksom jag vet inte hur otroligt många gånger jag har sagt "Boken är så braaa!" till vem som nu råkar vara i närheten just då och vet vilken bok jag pratar om ha ha, men den är ju så braaaaa!
5. Kollar du på några bok-relaterade TV-serier? Vilka? Jag är faktiskt väldigt dålig på att titta på tv-serier, föredrar att läsa ha ha. Men ja, de jag tittar på är inte bokrelaterade... Eller okej, jag tittar på Sherlock Holmes när det är på tv (vilket är Wilmas förtjänst), och den är ju baserad på en bok.
6. Vilken bok ser du fram emot att läsa mest just nu? The Fiery Heart, del fyra i Bloodlines!! Jag har reserverat den på biblioteket, men sist jag kollade var den över en vecka försenad och det var en i kön före mig, såå jag kan få vänta ett tag, sorgligt nog. I och för sig har jag nu tid att läsa andra böcker, och just nu läser jag Prodigy, fortsättningen på Legend. Den är i och för sig verkligen jättebra, men jag längtar tills jag får läsa The Fiery Heart och sen Silver Shadows. Dock kommer inte sista delen, The Ruby Circle, förrän i februari, så den kommer jag få längta till länge...
Okej, så nu skulle jag ju egentligen nominera 10 personer och skriva 10 frågor till dem, men då jag inte vet någon bokbloggare som inte redan blivit nominerad (okej, jag vet inte särskilt många bokbloggare över huvud taget) tänkte jag att det kanske var okej att jag skippade det..?
Nu till någonting helt annat, jag hade tänkt skriva en recension till Vampire Academy och Bloodlines, men jag känner att jag skrev rätt mycket om Bloodlines nu... Så jag väntar nog tills jag läst alla som har kommit ut än, längre än så lär jag inte kunna vänta ha ha. Men jag tänkte i vilket fall skriva en recension när jag läst klart Legend-trilogin, så det kan ni ju se fram emot!
Om några dagar kommer jag posta en dikt igen som vanligt, så vi ses!
~Felicia
The Fault in Our Stars
Publicerat 2014-10-22 21:59:00 i
Allmänt
Titel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Sidor: 336
Handling: Hazel är sexton år och har haft lungcancer sen hon var tretton. Hon vet att hon kommer att dö, alla mediciner kan bara som mest ge henne några fler år att leva. När hennes mamma inte tvingar henne till kyrkans stödgrupper för unga med cancer är hon mest hemma och läser, ofta hennes favoritbok An Imperial Affliction, som får en ganska stor del av The Fault in Our Stars. Allt ändras dock en dag i stödgruppen, då Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, kommer dit. Han och Hazel blir kära men Hazel vågar inte komma för nära Augustus av rädsla för att såra honom när hon dör (därav "Jag är en granat, för eller senare exploderar jag").
Omdöme: Den är sååå sorglig! Bitvis kunde jag inte läsa för alla tårar, och det är lite jobbigt när boken är så bra att man bara vill läsa och läsa. Det jag gillar är också att det inte är sån självklar kärlek vid första ögonkastet, för även om man kanske skulle kunna säga att det är det, så har de ingen fantastisk kärlekshistoria pga Hazels rädsla att såra honom. Det blir så äkta på något sätt. I juni läste jag en annan bok om en cancer-sjuk tjej, Before I Die, och personligen tycker jag bättre om slutet i den, men jag antar att det är drömslutet och slutet i The Fault in Our Stars är sanningen, hur hemsk den än är... Och jag älskar båda böckerna. Dessutom så måste det väl betyda att en bok är jättebra och man sträckläser den från att man lånat den till när man läst ut den på kvällen, med tyvärrr nödvändiga avbrott som lektioner och mat? Dock inte en av de bästa böcker jag läst, även fast den är jättebra...
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Harry Potter and the Philostopher stone
Publicerat 2013-10-15 20:47:00 i
Allmänt
Författare: J.K. Rowling
Sidor: 332
Harry har under hela sin uppväxt tvingats bo i ett skrymsle under herr och fru Dursleys trappa och blivit retad av deras elaka son Dudley. Men under sin elvaårsdag blir hans förflutna avslöjat och hans värld vänds helt. Harry Potter är nämligen en trollkarl och inte vilken trollkarl som helst. Som liten blev hans föräldrar mördade av den onda trollkarlen Lord Voldermort, men Harry kom undan med ett ynka ärr format som en blixt.
Med hjälp av vaktmästaren Hagrid tar Harry sig till plattform nio tre-kvart och tar tåget mot sitt nya liv. På Hogwarts ( skolan för trolldom) träffar Ron och Hermione som senare blir hans bästa vänner. Men han upptäcker snabbt att något skumt är på gång i skolan. Någon bland lärarna försöker komma åt hemligheten, de vises sten som behövs för att skapa livselixiret, som gömmer sig bakom dörren i den förbjudna korridoren. Trots att de hotas av avstängning väljer de tre unga vännerna att bryta mot skolans regler för att rädda stenen från ondskan som hotar hela trollkarlsvärlden.
Jag har länge varit ett fan av Jk Rowling och den magiska värld som hon skapat. Efter att jag läst ut hela serien på svenska och sett alla filmerna ville jag läsa de på original språket, alltså engelska. Så jag beställde hem första boken, HP and the philostopher Stone, och efter första sidan var jag fast.
Det jag älskar med Harrys värld är att allt känns så verkligt. Självklart finns det inte flygande bilar och trollkarlar, men hon har blandat vår värld med trollkarlsvärlden på ett sånt sätt som får det att känns mer verkligt än andra fantasiromaner. Och karaktärerna ät helt fantastiska. Varje person har en hel livshistoria att berätta och är väldigt egna. Hon har gett dom en egen personlighet och man får lära känna dem genom böckerna och det gör också berättelsen starkare och mer levande. Men den här världen rymmer inte bara trollkarlar och häxor. I den förbjudna skogens utanför skolan lever kentaurer ( varelser som är hälften häst och hälften människa) och andra varelser som drakar och sjömonster.
Kort sagt JK Rowling är en av mina absoluta favoriter inom fantasy och hennes böcker har länge varit en stor inspirations källa för mig. Betyget för den här boken blir utan tveka 5/5
-Wilma
The Rum Diary - Romträsket
Publicerat 2013-09-02 18:59:24 i
Allmänt
Författare: Hunter S. Thompson
Sidor: 280
" Redan första kvällen i San Juan hamnar New York-skribenten Paul Kemp på Als Backyard, en kvarterskrog känd för sina hamburgare, romdrinkar och de vilda journalisterfyllon som gjort haket till sitt stamställe. De flesta jobbar på Pauls nya arbetsplats, Daily News, en engelskspråkig tidning som kämpar för sin överlevnad i 50-talets Karibien, och där oberäkneliga arbetskamrater, dubbelspelande chefer och våldsamma lokalinvånare gör tillvaron osäker."
Anledningen till att jag inte skriver handlingen med mina egna ord är att jag helt enkelt inte vet hur jag ska sätta ord på det jag läst.
Jag vet inte vad jag förväntade mig av boken när jag började läsa. Enda anledningen till att jag gav den en chans är att jag har sett filmen och blev nyfiken på boken. Men nu i efterhand inser jag att den inte var så intressant som jag trott. Boken handlar mest om fulla journalister som gör galna saker i staden San Juan.
Men jag måstesäga att författaren har en intressant sätt att skriva på och att hans andra böckersäker är läsvärda. Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa Fear and Loathing in Las Vegas. Har även sätt den filmen och tyckte att den hade en komisk och galen sida som säkert skulle vara lika galen i bokform. Men Romträsket var inget för mig.
Vanligtvis läser jag fantasy så det var en stor skillnad att läsa denna. Även om jag inte gillade den så mycket tycker jag den var läsvärd. Men jag skulle nog inte rekommendera den till ungdomar. Jag tror att de flesta unga människor skulle finna den tråkig och ge upp innan de läst ut den.
Varma kroppar
Publicerat 2013-08-01 14:36:39 i
Allmänt
Författare: Isaac Marion
Sidor: 287
Världen har blivit drabbad av något slags virus som får de som dör att vakna upp som zombies. R är en av alla levandedöda. Han minns inte sitt namn, orsaken till hans död eller något från sitt tidigare liv. Utanför en stad, lika död som alla andra, lever han tillsammans med andra döda.
Zombies äter de lenades hjärnor för att återuppleva deras känslor och minnen eftersom de själva inte har några. Under en jakt inne i staden äter R en ung mans hjärna och övertar han mannens känslor för hans flickvän, den levande Julie. Något med Juli förändrar honom och tillsammans har de en chans att återfå den värld det tidigare levt i.
Jag vet inte vart jag ska börja. Allt med boken är så otroligt bra. Bara att zombies är inblandade och att den är berättad från R perspektiv gör boken unik. Jag har inte läst något sånt tidigare.
R är en otrolig karaktär. Han är så annorlunda mot de andra döda och trots att man inte får reda så mycket om hans bakgrund målar författaren upp en levande bild av R och får honom att kännas verklig. Jag gillar också att det är mycket detaljer och att man får uppleva allt från Rs synvinkel. Att man får läsa vad han tänker om allt.
Boken innehåller både kärlek och läskiga stunder. Känslorna som växer mellan R och Julie är så vackra och slutet är helt underbart.
Jag har aldrig läst en zombiebok förut så jag har inget att jämföra med. Men jag älskar det jag läst och vill bara läsa mer. Boken var nog riktad till vuxna, men jag tycker absolut att yngre kan läsa den också. Den innehåller några lite mer avancerade ord som jag tidigare inte stöt på, men det hindrade inte läsandet.
Boken får 5/5 . Den var underbar och väldigt speciell.
-Wilma
Udda Verklighet
Publicerat 2013-08-01 14:22:44 i
Allmänt
Författare: Nene Ormes
Sidor: 254
Berättelsen utspelar sig i Malmö och det är där Udda bor. Tjejen som drömmar mardrömmar som visar sig vara sanndrömmar. Allt startar efter en dröm där en kvinna blir jagad av hundar. När hennes bästa vän, Daniel, ger sig v för att leta söka svar öppnar sig en helt annan värld för Udda. En värld där hon inte är ensam om att han unika förmågor. Men det är också en farlig värld. På jakt efter sin kära vän får hon resa mellan nutid och dåtid, där det blir svårt att skilja på vän och fiende och där varje felsteg kan leda till döden.
Udda verklighet är en väldigt spännande, smått läskig och annorlunda historia under kategorin svensk urban fantasy. Jag har inte läst så många fantasy böcker som är skrivna av svenskar eftersom jag helt enkelt inte har sätt några, så när jag såg denna blev jag väldigt nyfiken. Beskrivningen på baksidan fångade mig på en gång.
"Hon vände sig för att börja klättra nerför stegen när de hinner ifatt henne. Vassa tänder kastar sig mot hennes ansikte, klorna river genom tyg och kött."
Och att framsidan var snygg lockade mig bara mer.
Jag gillade allt med boken. Karaktärerna är spännande och unika. Själva idén är spännande och inspirerande. Tänk bara att kunna drömma sanndrömmar. Men de andra förmågorna som några av karaktärerna har är också intressanta. Hamnskiftare kan byta skepnad till olika djur och oraklet kan se ens framtid.
Jag tycker att författare har lyckats beskriva omgivningen och karaktärerna och fått det mer levande. Man får lära känna karaktärerna och trots att jag inte har besökt Malmös gator får jag en bra bild över hur platserna ser ut. Och det blir aldrig trist eller uttjatat i boken. Man läser ett kapitel och kan inte stänga boken för man vill vet vad som händer i nästa och näst efter det.
Boken får 5/5 för den var väldigt spännande och lite unik. Jag kan rekommendera boken till alla som gillar fantasy, men också till dem som vill ha en lite lättare bok.
-Wilma
Varför deppar Gilbert Grape?
Publicerat 2013-07-12 23:19:25 i
Allmänt
Författare: Peter Hedges
Sidor: 384
Den 24 år gamla Gilbert Grape bor hemma i den lilla staden Endora tillsammans med sin extremt överviktiga tröstätande mor och hans syskon som alla irriterar honom. Den enda han står ut med är Arnie, den utvecklingsstörda lille brodern som snart fyller 18 år. Ingen trodde att han skulle bli så gammal och hans födelsedag ska firas med den största fest familjen någonsin åstadkommit.
Men Gilbert mår inte bra, han känner sig fångad och fasthållen av sin familj och staden, Hatet han bygger upp inom sig är nära bristningsgränsen, den enda som håller honom upp är Becky, den nyinflyttade och mystiska flickan som verkar förstå honom mer än någon annan.
Jag har tidigare sett filmen och tyckte att den var helt underbar, så när jag hittade boken i källaren kunde jag inte låta bli att läsa den. Vanligtvis läser jag fantasy och typiska ungdomsböcker, men lite variation har ju aldrig skadat. Själva berättelsen är otroligt vacker och fylld av massor av känslor. Hatet över att inte kunna välja sitt liv och känslan av att sitta fast i en liten stad eller med sin familj. Gilbert är en sån underbar person, han tar hand om sin familj, gör allt för att de ska ha den bra. Men man kan inte ägna hela sitt liv åt människor och blunda för sig själv.
När man läser boken kan man känna alla känslor och förstå honom i olika situationer. Trots att hatet växer inom honom och hans ända önskan är att komma därifrån, ställer han upp för familjen och försöker vara en så god bror man bara kan. Det är så vackert och sorgligt på samma gång. Boken har verkligen fångat mitt intresse och den har fått mig att tänka. Jag tror inte att man kan förstå hur det är att leva så som familjen gjorde om man inte själv är i den sitsen.
Boken får 4/5 eftersom den var så underbar och fin. Den var lite jobbig att läsa i början eftersom det var gammal bok och några ord jag inte hade hört förut, men den var toppen och jag kan verkligen rekommendera den.
Halvvägs till graven
Publicerat 2013-07-12 23:18:00 i
Allmänt
Författare: Jeaniene Frost
Sidor: 308
Catherine är en halvvampyr och som hemd på hennes far, vampyrena som våldtagit hennes mor, jagar hon vampyrer och dödar dem. Men under en jakt blir hon tillfångatagen av vampyren Bones som är en prisjägare. I utbyte mot att Bones hjälper henne i sökande efter sin far går Cat med på att följa honom i sökande av blodsugare som efterlämmnat sig ett spår av människooffer. Trots att Bones är vampyr vill han inte sätta tänderna i Cat och bandet mellan dom växer och blir starkare. Hon vill verkligen ha honom, men när ett blodtörstigt mördargäng är efter dem tvingas hon välja sida.
Jag köpte boken på rea och fastnade direkt för handligen efter att ha läst baksidan och att titeln lät spännande stärkte bara min lust att läsa den. Vampyrer är väldigt inne just nu i bokvärlden, men trots det har jag inte läst så många än. Jag trort faktist att det är är den första eller åtminstonde en av de första jag läst.
Bandet mellan karaktärerna är så starka och tack vare författarens goda beskrivnigar kan man se personerna i huvudet. Allt i boken är spännande och jag ville aldrig sluta läsa. Den är så otroligt bra.
Den får 5/5
-Wilma
Vad hatet gör kan ingen fatta
Publicerat 2013-07-04 16:46:31 i
Allmänt
Författare: Marie-Chantal Long
Sidor: 194 (lättläst)
Martha har haft de tuft under sina år i skolan. Martha- the wale, brukar de andra kalla henne. Och det blir knappast bättre av att hennes pappa är ihop med blonda ikea-Solveig com hon hatar och hennes egna mamma har slutat bry sig om henne. När hon börjar gymnasiet väljer hon dans. Inte för att hon är bra på det eller för att hon vill lära sig något nytt. Nej, hon vill bara jävlas med alla. Bara vara så fel somd et bara går. Redans från starten bestämmer hon sig för att hata alla, men när hon möter Adde, en kortvugen kille i hennes klass, upptäcker hona tt det kommer bli svårare ön hon trott. De börjar träffas efter skolan och fikar tillsammans. Snövit och Toker, som Adde brukar beskriva dem. För ingen av dem verkar passa in. Adde som alla ser som en liten, smått läskig, dvärg och Martha med sin långa och lite för tunga kropp. Men tillsammans blir de ett perfect par. Och en dag får Adde en idé om hur Martha ska bli av mmed Solveig och få vara ensam med sin pappa Mikis. Men var går egentligen gränser för hur mycket man kan hata en annan person?
Jag fick boken efter att ha deltagit i eskilstuna stadsbiblioteks "sommarboken" som gick ut på att läsa 6 olika böcker. Men av oförklarliga anledningar har jag inte läst boken förns nu. Jag brukar inte läsa "lättlästa" böcker eftersom jag tycker att de är för korta och oftast inte lika spännande som de lite tjockare böckerna, men den var faktiskt bra. Den handlar mycket om hat och hur huvudpersonen, Martha, känner och mår. Hur det är att hata en person så mycket att man får svårt att andas och inte tål att vara i närheten. Man kan verkligen förstå hur hon tänker och man undra lite själv hur man hade gjort om man varit i hennes situation.
Den får 3/5. Boken var inte dåligt, men jag föredrar lite längre böcker och lite mer fantasy. Fast det var läsvärd och jag kan rekommendera den för de som vill ha något bra att läsa, men kanske inte orkar läsa tjockare böcker.
Beautiful creatures- Mörka drömmar, livsfarlig kärlek
Publicerat 2013-06-30 17:31:00 i
Allmänt
Författare: Kami Garcia och Margaret Stohl
Sidor: 517
Serie: första delen av Beautiful Creatures (Caster Chronicles)
Ethan bor i den lila staden Gatlin där allt är så normalt som det bara kan bli, men Ethan har alltid kännts sig annorlunda, som att han inte passar in. Efter sin mors död börjar han drömma mardrömmar om en flicka med svart hår och när Lena flyttar till staden dras han till henne. Att hon är Macon Ravenwoods brorsdotter gör henne bara mer mystisk. Men det är något som inte stämmer med Lena. Hon är en besvärjare, och när hon fyller 16 år kommer hon bli tagen av antingen ljuset eller mörkret. Tillsamman måste de kämpa för att bryta förbannelsen och hindra Lena från att bli tagen av mörkret innan det är försent.. Och för att finna svaren måste de gå tillbaka i tiden och uppleva inbördeskriget som hotade Catlin.
Jag älskade boken från första till sista sida. En riktigt spännande och fin bok som det var svårt att släppa tagen om. Jag har läst många fantasy böcker tidigare, men det var något specielt med denna. Relationen mellan Ethan och Lena är väldigt vacker och känns äkta. Det är liksom ingen "vid första lgonkastet" kärlek utan den är stakare och känns mer trovärdig. Själva idéen med besvärjare låter lite uttjatat först eftersom det liknar de flesta fantasy böcker, men det var väldigt bra och de olika karaktärerna och deras personligheter var välldigt intressant. Att karaktärerna hade olika krafter och var så gjorde dem mer unika och mer spännande. Och författarna lykades också beskriva miljön väldigt bra och med många detaljer så det känndes som om man var där i Catlin och man kunde se karaktäreerna framför sig.
Boken får 5/5 av mig och jag kan knappt vänta tills nästa del kommer ut i augusti.
Jag har även sett filmen och tyckte att den var nästan lika bra som boken. Böcker är alltid bättre än filmer.
- Wilma
