Livet kan inte gå framåt av sig självt
Lika lite som tågen rullar utan bränsle
Du får kämpa och kämpa framåt
Framåt, uppåt
Till slut kommer du komma till en nerförsbacke
Du måste fortfarande jobba
Men inte lika hårt
En liten liten stund går det nästan av sig självt
Men slutar du kämpa
Kommer backen till sist försvinna
Lämna dig till att återigen kämpa i uppförsbackar
Men även om du kämpat hårt
Kommer ibland nerförsbacken plana ut
Luta uppåt
Motgångar, medgångar
Men kämpa hårt kommer du klara dig bra
Och även när allt känns hopplöst
Minns, att ibland vänder vinden
Kommer till dig i medvind
Dra dig upp för backen
Så ge aldrig upp
För ibland vänder vinden

 

~Felicia

En stilla vind
jag vet inte var den kommer ifrån
men jag ägnar den knappt en tanke
märker den knappt ens
jag tänker på dig
var du är nu
hur allt kom sig
att du helt plötsligt
bara försvann ur mitt liv
jag vet att du inte ville
att du blev tvingad ut med våld
men ändå
jag vet att du inte var stark nog
för att stanna hos mig
men jag ska inte säga någonting
du förstökte med dina krafter skydda mig
och få stanna hos mig
jag är så svag
men fienden var starkare
den farligaste av fiender
och starkare än alla
ändå trodde jag att du skulle klara det
vinna det och få stanna hos mig
men vad tjänade hopp till
hoppet, det enda jag kunde hjälpa dig med
men i längden bara glömdes bort
allt jag kunde ge dig var min kärlek
all den lilla styrka jag hade
men vi var för svaga
din kärlek till mig försvagade dig
annars kanske du hade klarat det
men jag vet inte
skulle du ens ha kämpat annars?
när jag var allt du levde för
allt som betydde någonting
du betydde lika mycket för mig
jag önskar bara att jag hade kunnat hjälpa dig
inte stått där svag och bara se på medan du slogs
medan du kämpade för ditt liv
din frihet
att få stanna hos mig
jag önskar att vi inte varit ensamma i kampen
men vem skulle ha hjälpt oss
vem var stark nog
att kunna hjälpa oss utan att själv bli skadad
ingen, kan jag säga
ingen kan vinna över vår fiende
fienden som tog dig
och för evigt håller dig i sina klor
ingen kan få dig tillbaka till mig
ingen kan dra tiden tillbaka
så att vi kan gömma oss och vinna
ibland önskar jag att han ska komma tillbaka
ta mig med sig
bort från allt, men till dig
men så tänker jag på dig
och medan tårar rullar nerför mina kinder
vet jag att du ändå inte vill det
framför dig själv ville du skydda mig
så jag ska inte förstöra det
förr eller senare kommer han ändå ta mig
njut av livet
han tar alla förr eller senare
mäktigare fiende har aldrig skådats
för han har alltid funnits
alltid funnits och kommer aldrig dö
en odödlig jättelik stridskämpe
vår fiende
men den dagen han ändå tar mig
och låter mig träffa dig
en liten stund min vän
men bara tills jag insett
sett hans hemska rike
men tänk inte på det nu
njut av livet och om det är hemskt
lev i underbara minnen
jag tänker så där jag står i blåsten
jag tänker på dig
vi två hand i hand alla soliga sommardagar
en tår rullar nerför min kind
men jag bryr mig inte ens om att torka bort den
jag kan inte leva i nuet
allt jag har kvar är minnen av dig
med en suck rullar ännu en tår ner från ögat
landar på den blöta marken
blöt av regn jag ännu aldrig noterat
kylan gör mig ingenting
inte heller blåsten eller regnet
trots att jag står här genomblöt och kall
står jag kvar
jag märker ingenting
ett leende kryper fram över mina läppar
minnena är så verkliga
verkligare än den piskande vinden
jag vet att jag är svag
och att han snart upptäcker mig och tar mig
jag bryr mig inte om det heller
jag lever kanske inte av nuet
men njuter så gott jag kan
allt finns i mina minnen
du finns bara i mina minnen
tills den dagen han kommer och tar mig
och jag får återförenas med dig
på gott och ont
jag står ännu med ett leende på läpparna
när han ljudlöst smyger fram ur skuggorna
fångar mig med ett snabbt grepp
jag är inte rädd
inte ledsen för att min frihet är slut
allt jag kan tänka
är att nu återförenas  jag med dig
älskade
jag har saknat dig så
nu ska ingenting få skilja oss åt

någonsin

 

~Felicia

När alla omkring dig
bara försöker ändra på den du är
stanna upp en stund

och tänk efter
vem vill jag verkligen vara?
strunta i alla andras försök
att göra dig till någon annan
än just den, precis den
personen i dina drömmar
du kan bli den personen
kämpa, tro på att du är den
du är och kommer alltid vara det
men lämna inte personen kvar
i dina drömmar

 

~Felicia

I dina ögon
ser jag den gränslösa sorgen
du så väl
försökt gömma från mig
trots allt vi gått igenom
försöker du fortfarande skydda mig
jag har inte förtjänat det
det minns jag
i varje blick på dig
varför skyddar du mig då?
du vet att fienden är överallt
kanske till och med vi
du vet att jag när som helst
kan vända mig mot dig
men ändå skyddar du mig
så som du alltid gjort
i varje ord
som kommer från mina läppar
visar jag så tydligt
att du gjorde fel
du skulle aldrig börjat skydda mig
jag kommer bli din död
rädda dig själv istället!
men jag vet
du skulle ändå aldrig lyssna
du lever för att skydda mig
skydda mig från det onda som finns överallt
är överallt
du kan inte skydda mig i en evighet
den tid det kommer ta
innan ondskan slutligen försvinner
kan den försvinna?
eller kommer den alltid komma tillbaka?
jag vill så gärna tro
på en värld utan ondska
en värld där du går säker
slipper skydda mig
bygga upp murar runt mig
du vill inte att jag ska se omvärlden
men jag ser den lika tydligt som dig
jag ser hur du kämpar
ser hur du slåss
offrar dig själv för min skull
jag vet att jag aldrig förtjänat dig
men vi verkar behöva hålla ihop
vi är ett team
vi mot alla andra
och även trots allt jag gjort mot dig
trots att jag vet att jag aldrig kan förtjäna dig
är jag glad att ha dig här
du försöker skydda mig
och det betyder allt för mig
jag har länge sökt svaret
och har det nu i min hand
du skyddar mig för att du inte står ut med att förlora mig
det som övervinner allt jag gjort mot dig
är kärlek

 

~Felicia

Jag flyger
utan vingar
jag flyger
utan tid
det finns
ingen tid
jag behöver
inga vingar
för jag har dig
och vår kärlek
är tidlös

 

~Felicia

Spända ryggar
tystnande samal
tystnande skratt
är allt jag får
när jag håller på att dö av sorg
drunkna i återhållna tårar
brännas upp av ilskan i alla mardrömmarna
de som kommer varje natt
skyller allt på mig
hur ska man kunna överleva
när det käraste man har
har försvunnit för gott
det enda man har kvar
är hårda ord
"Nu får du skärpa dig!"
spända frånstötande kompisar
alla deras ord till mig
försvann i samma ögonblick
som du försvann bort från mig
jag minns kärleken i din blick
ivern för det vi gjorde
dina mjuka uppmuntrande ord
som fick vem som helst
att känna sig duktig, behövd
att göra sitt allra bästa
dra fler än ett strå till stacken
som du byggde så vacker
när du fanns här hos oss
var det ingen som brydde sig
du var den som höll ihop stacken
än sen?
när du inte kunde hjälpa till
hålla uppe den stora stacken
var du ingenting, osynlig
insåg de inte
hur mycket du gjorde för dem?
den dagen du försvann
blev många klokare
jag väcktes ur min självupptagna bubbla
såg livet så som du alltid sett det
men dök under ytan
drunknade i sorg
fastnade i djupa tankar
släppte allt på ytan
orkade inte mer
utan mina enda kompisar
skulle jag blivit fast där nere
i mörkret långt från ytan
för evigt
de höll mig kvar
drog upp mig när tiden var inne
det har gått ett år sen du försvann
och jag saknar dig så mycket
vi ser dig fladdra förbi
dina vingar är blå, som våra ögon
du är här i fjärilsskepnad
vakar över oss
du var alltid vår ängel
så vacker och så snäll
och för bra för att få vara sann
i spegeln ser jag dig återigen le mot mig
du är så vacker när du ler
men sorgen syns i dina blå ögon
vad har du att vara sorgsen för syster?
du har det väl bra nu?
det fanns en tid
när jag önskade jag var hos dig
men nu har jag förstått
jag behövs här nere på jorden
för några få människors skull
någonstans på denna hemska jord
måste det väl finnas något vackert
något värt att kämpa för?
jag ska hitta det
och ta med det till dig kära syster
när tiden är inne för mig
då ska åter bli två delar av en spegel
åter få koppla samman våra medvetanden
dina rörelser vet jag
utan att tänka blir jag din levande spegel
dina lögner känner jag
kan fylla i trovärdigt
i en historia jag aldrig förr hört
vi är de två bitarna i ett pussel
så oika men ändå identiska
inte ens döden kan skilja oss åt
du finns överallt där jag är
i alla speglar ser jag dig
jag hör ditt namn när jag kommer in i rum
men så minns alla i tystnaden
jag ser dig varje natt i drömmen
önskar att aldrig vakna
men på dagen en vacker blå fjäril
du kommer aldrig försvinna
du finns överallt i mig, runt mig
jag saknar dig så fruktansvärt
men jag kommer inte ge upp
för din skulle ska jag kämpa
saknar dig så
Allrakäraste tvillingsyster

 

~Felicia

En blick från dina sorgsna ögon
är allt jag behöver
för att förstå
förstå det oundvikliga
jag kom för sent
du är borta för alltid
jag kunde inte rädda dig
jag kom för sent..
jag kom för sent..
men så plötsligt
allt förändras
känslan av enbart förvirring
minnen susar i mina öron
solens strålar gör allt mörkt och kallt
hur kan ett ögonblick
ett ynka litet ögonblick
förändra allting?
en hastig skymt av hopp
och även den mörkaste underjodiska grotta
lyses upp av ett starkt ljus
ett ljus utan utgångspunkt
ett ljus utan synlig orsak
bara ett ljus så välkommet
att alla utan att tveka
slänger sina liv in i ljuset
utan att fundera över några konsekvenser
jag vänder mig om och ler
sorgen finns åter i dina ögon
men jag hoppas
och hoppet är starkare än allt
kanske finns det ändå ett ljus i mörkret
kanske, kanske var allt ändå inte för sent
kanske får jag ändå träffa dig igen
och det betyder allt för mig
snälla säg inte att hoppet är falskt
snälla snälla låt mig tro
bara en liten stund till

 

~Felicia

Ett sorgset leende
en tom blick
är allt jag minns av dig

Inget av alla sommarlovsdagar
när vi sprang runt på stranden
inget av alla smittande skratt

Var tog allt vägen?
alla underbara minnen av dig
vår tid tillsammans bara försvann

Jag önskar mig tillbaka dit
letar varje natt efter stjärnfall
så att jag kan få önska dig tillbaka

Tio år, tusen stjärnfall
men inte en glimt av hopp
inte ett tecken på att stjärnorna hört

Alla minnen jag så starkt behöver
alla tecken på att du inte har glömt mig
men också vem du var

Jag behöver dem
men stjärnorna verkar inte höra
och jag börjar undra
om jag inte heller finns klart i dina minnen

Ett sorgset leende och en tom blick
är det enda jag har kvar
av min bästa vän

Inte ett tecken på att vår vänskap existerat
men jag vill så gärna tro
att du äntligen har blivit lycklig

Lycklig var du nu är
ovetande om hur jag söker efter dig
för jag unnar ingen annan detta hopplösa sökande

Kan du vara lycklig är det allt för mig
för jag kommer aldrig glömma
men heller aldrig hitta

Jag kommer leva mitt liv
famlande i blindo
så även fast jag aldrig kan bli lycklig
önskar jag dig all den lycka och kärlek
som också borde ha blivit min

Bli lycklig min vän
så kanske jag slutligen
också kan sluta mitt liv i frid

 

 

~Felicia

Era granskande blickar
alla ondsinta ord
de hånfulla skratten
är det allt jag är värd?

Jag hör era skratt nerifrån
erat glada retande
men skulle jag gå ner
skulle endast en hotfull tystnad
finnas där för att möta mig

Det har alltid varit så
ni mot mig och jag mot ingen
erat hat har alltid förföljt mig

Jag vill så gärna få se ett slut
men jag har ingen på min sida
ingen trots att jag aldrig gjort något ont
kanske någon kommer inse det en dag
och då kanske allt detta
äntligen kan få ett slut

 

~Felicia

Mörkret runt omkring dig
döljer min sikt
gömmer mig från omvärlden
ingen minns mig längre
du tog mig
krossade min själ
förintade min kropp
och allt jag någonsin gjort
ingen minns mig
allt jag gjort är borta
finns inte mer
varken själva sakerna
eller märkena i folks minnen
på något sätt
lyckades du på bara en sekund
utplåna mig från jordens yta
jag finns fortfarande
men jag är din slav
fängslad i ditt eviga mörker

 

 

~Felicia

Tonerna flyger
skuttar runt i rummet
den vackraste melodi
jag någonsin hört
som magi
nej bättre ändå
som något från ett främmande land
från himmlen
från Olympen
tusentals sköra toner
så underbart vackra
men ett annat ljud
och de dör
krossas i tusen
och åter tusen bitar
ingen kan någonsin
pussla ihop tonerna
till dess vackra melodi igen
måste du lyssna
lyssna försiktigt
du vill inte bli tonernas förgörare
den som förintar all vacker musik
ett andetag i rummet
och hoppet är ute
tonerna  dör
men ska man inte få lyssna på musiken?
ska vi bara stänga inne den
låsa in den
så att ingen kan skada
men inte heller lyssna
till alla dessa ljuva toner?
eller njuta av den
så länge som det går?
lyssna, njut
men var försiktig
inget kan ersätta dessa underbara toner
men lyssna du
lova bara att vara försiktig
jag tror dig
bevisar du motsatsen
kommer världen att mista sin glans

~Felicia

Jag gav upp allt
för dig
jag kommer ihåg kvällen
när vi först träffades
jag blev kär
trodde att du också blev det
men du minns mig inte ens
en blick
och du frågar
Vem är du?
men jag kan inte svara
de rätta orden finns inte
hur ska jag förklara
att jag gav upp allt för dig
bara efter några minuter
vi pratade inte ens länge
men det räckte
jag trodde du skulle minnas mig
ge mig en liten plats
i ditt underbara liv
men du minns mig inte ens
du har tusentals andra tjejer
kan få vem du vill
men jag trodde...
trodde verkligen
allt var så äkta då
men du minns inte ens mina ögon
som du sa var så vackra då
jag var aldrig
någon alls för dig
inte ens en av tusen
en av miljarder
den man aldrig ser
den man kan gå förbi varje dag
men aldrig riktigt lägga märke till
jag försökte
men du såg mig aldrig
jag önskar jag kunde säga
att jag önskade att jag aldrig träffat dig
men det kan jag inte
kan inte
varför ger man upp allt för någon
efter att man känt den
i bara några minuter?
jo man älskar personen
kärlek vid första ögonkastet
dina bruna mötte mina blå
det första du sa till mig
var hur vackra mina ögon var
betydde det inte något?
var det bara tomma ord?
jag vet inte
vet inte vad jag ska tro
du är allt för mig
och trots alla  underbara drömmar
är jag ingen för dig
jag trodde verkligen
men jag hade fel

 

 

~Felicia

Återigen tar vi diktens väg
den den pekar på
inte min
men jag vet
målet hör aldrig
till den bana jag startar på
ju längre jag skriver
desto längre kommer vi
till en stig längre bort
med susandes ord över pappret
från stig till stig
så långt in i skogen
stigar jag inte visste fanns
gläntor jag aldrig skulle upptäckt
fram till ett mål
så underbart
så mycket bättre
än det jag såg från starten
en chans att få ett bra slut
att göra allting bra
tvivlet hinner inte komma
bokstäverna kastar sig
över den mörka mållinjen
skuttar runt innan de
återigen landar på mitt papper
och jag står där
med en färdig dikt i min hand
utan att förstå vad som hänt
utan att ha uppfattat hur jag kom dit
vem som ledde vägen
var jag var
utan att förstå
alla syner från de senaste minuterna
som fortfarande spelades upp
flimrade framför mina ögon
så riktiga men blott minnen
med tusentals tankar
läser jag ändå dikten
slås av vilket mästerverk den är
med ord jag aldrig tänkt på förr
ord som aldrig varit möjliga
om de inte själva
fått bestämma riktningen på färden

 

 

~Felicia

Hur kan man må så dåligt
av något som aldrig var meningen
av något någon annan gjort
eller inte gjort
utan att ens vara medveten om det
utan att reagera

Jag trodde vi var vänner
men på din vänlista
finns inte mitt namn
jag saknar det
jag sörjer det
men du märker det inte ens
du noterar inte min ledsna blick
när jag långsamt går därifrån

Hur kan man må så dåligt
bli så ledsen
av ett saknat namn
Jag finns inte på din lista
det smärtar mig mer
än någon kan ana

Du är inte medveten om det
men ändå är det det
som håller mg vaken om nätterna
som tvingar fram tårar
när inte någon ser

Du glömde bort mig
var så uppspelt över alla andra
att jag försvann i röran

Jag kommer aldrig glömma det
den saken du aldrig vetat om
du kommer inte glömma det
du kommer inte minnas det
för det har aldrig existerat för dig

Det som fick mig att tvivla
på mig själv
men också på dig
vår vänskap
är det verkligen värt
att fortsätta klänga sig fast vid dig
när allt du ser är de andra?
eller ska jag riskera allt
för att få bli fri och lycklig
få glömma alla fåniga listor
dig och alla dina "vänner"

Jag vill så gärna låtsas som ingenting
men innerst inne har jag redan valt
inget kan stoppa mig
jag ska äntligen få bli fri

 

 

~Felicia

Är sorgen verkligen värd dig
utan tvivel om jag hade fått svaret
om jag hade vetat att det inte var nej

Är du verkligen värd att drömma om
när du knappt ens noterat mig
bara för att jag inte är som dem

Jag vill att du ska älska mig som den jag är
inte för någon tuff fasad
jag är inte alls, på insidan, så där

Jag vill inte bli krossad så lätt
men det blir jag av ett nej
finns det inget annat sätt

Mina känslor är äkta för dig
även fast jag inte är någon i dina ögon
men är det ens värt att fråga, att verkligen plåga mig?

Jag vill inte fråga dig efter ens ett ord
ens en fråga om mitt namn
orkar inte stå ut med detta självmord

Men frågar jag inte kan jag inte heller få ja
tänk så är du bara väldigt bra  på att gömma
tänk så är det ändå mig du vill ha?

Trots alla tvivel finns svaret klart
jag frågar dig och så får vi se
bära eller brista, gråta eller le
även om jag skulle bli krossad, tar jag chansen, det kan bli underbart

Det finns bara ett sätt att få veta
jag ställer frågan klart och tydligt
jag orkar inte längre, för svar, i dina fotspår leta

Jag frågar och du ger ett svar
men vad du än svarar så kom ihåg
för mig kommer du alltid vara underbar

 

 

~Felicia

Du fångade mina blickar
din undersköna gestalt
en vän sa att det var omöjligt
men jag kunde inte hindra min blick
för att gång på gång söka efter dig
ditt oförklarliga hat mot mig
förbryllade, skrämde mig
jag hade väl inte gjort något fel?
inte fören långt senare
när du börjat vara med mig
fick jag något svar
det var inte mitt fel egentligen
vår kärlek fortsatte
jag skulle göra allt för dig
för att aldrig tvingas lämna dig
men du sa gång på gång
att det aldrig skulle gå
att du var för farlig för mig
men jag vägrade lyssna
och så kom den dagen
när du slutligen försvann
lämnade mig med ett hål i bröstet
värkande av längtan och sorg
lämnade mig som i dimma
för att kunna tänka bort smärtan
jag trodde jag förlorat dig för alltid
tills jag hörde din röst
inbillning?
med adrenalinet pumpande i blodet
och min enda medicin gåendes brevid mig
kämpade jag för attt hålla kvar rösten
samtidigt som jag kämpade
för att inte förlora min vän
min vän
men jag visste

att ingenting någonsin skulle bli sig likt...

 

 

 

~Felicia

Jag ska inte  låta dig förgöra mig
du lämnade mig bara
jag kan stå ut med det
jag har inget hjärta kvar
men vad spelar det det för roll
du är inte här
så vad ska jag med ett hjärta till?
du är ju mitt hjärta
du försvann
och lämnade efter dig
ett evigt hål i bröstet på mig
finns det inget botemedel?
varför kämpar forskare
för att hitta botemedel för fåniga sjukdomar
när folk dör  av sorg
varför försöker ingen läkare
att hitta ett botemedel för obotlig sorg?
det kanske inte var din mening
att det skulle bli så här
men dina sista ord då
när du sa att du inte älskade mig längre
jag kan inte ens tänka på det
utan att hålet i mig
börjar värka till en olidlig kramp
jag hörde orden så klart och tydligt
och varje natt upprepas de igen
i mina drömmar lämnade du mig aldrig
eller snarare
varje natt kommer du
för att sen lämna mig igen
med exakt samma ord
isande lika verkligheten
jag vet vad som kommer hända i drömmen
in i minsta detalj
men det hindrar mig inte
från att vakna skrikande varje natt
och önska att allt var över
jag vill så gärna ha dig tillbaka
jag bryr mig inte om om du är farlig för mig
det är farligare här utan dig
nu när jag inte bara har andra fiender att  slåss mot
utan jag även måste slåss mot mig själv
och hålet efter mitt hjärta
hålet efter dig
men jag vill så gärna smeka ditt mjuka hår igen
pressa mina läppar mot dina
åh så jag saknar dig
men jag tänker inte låta det här förgöra mig
jag måste sluta hoppas
måste sluta tro på att du kommer tillbaka
kapa alla mina band till dig
liksom du redan kapat alla dina band till mig
det är bara fånigt att fortfarande älska dig
efter allt du gjort mot mig
jag borde kanske försöka leta reda på medicin
försöka bota det obotliga
men en del av mig protesterar
jag vill inte glömma dig helt
och vad har jag kvar  av dig
annat än hålet  i mitt bröst
och alla hemska mardrömmar
trots all smärta har jag ändå dig
jag vill så gärna tro att du fortfarande älskar mig
trots vikten bakom dina sista ord
vill så gärna att du kommer tillbaka
om än så bara för en stund
hålet kanske blir större
men jag gör vad som helst för att få vara med dig
om än så bara för en stund
du är allt för mig
har du inte förstått det?
jag gör allt för att få dig tillbaka
verkligen allt
om det behövs ska jag lämna alla andra bakom mig
bara för att få vara med dig
min kärlek till dig är så stark
starkare än allt annat
jag önskar bara att den var besvarad

 

 

~Felicia