Spända ryggar
tystnande samal
tystnande skratt
är allt jag får
när jag håller på att dö av sorg
drunkna i återhållna tårar
brännas upp av ilskan i alla mardrömmarna
de som kommer varje natt
skyller allt på mig
hur ska man kunna överleva
när det käraste man har
har försvunnit för gott
det enda man har kvar
är hårda ord
"Nu får du skärpa dig!"
spända frånstötande kompisar
alla deras ord till mig
försvann i samma ögonblick
som du försvann bort från mig
jag minns kärleken i din blick
ivern för det vi gjorde
dina mjuka uppmuntrande ord
som fick vem som helst
att känna sig duktig, behövd
att göra sitt allra bästa
dra fler än ett strå till stacken
som du byggde så vacker
när du fanns här hos oss
var det ingen som brydde sig
du var den som höll ihop stacken
än sen?
när du inte kunde hjälpa till
hålla uppe den stora stacken
var du ingenting, osynlig
insåg de inte
hur mycket du gjorde för dem?
den dagen du försvann
blev många klokare
jag väcktes ur min självupptagna bubbla
såg livet så som du alltid sett det
men dök under ytan
drunknade i sorg
fastnade i djupa tankar
släppte allt på ytan
orkade inte mer
utan mina enda kompisar
skulle jag blivit fast där nere
i mörkret långt från ytan
för evigt
de höll mig kvar
drog upp mig när tiden var inne
det har gått ett år sen du försvann
och jag saknar dig så mycket
vi ser dig fladdra förbi
dina vingar är blå, som våra ögon
du är här i fjärilsskepnad
vakar över oss
du var alltid vår ängel
så vacker och så snäll
och för bra för att få vara sann
i spegeln ser jag dig återigen le mot mig
du är så vacker när du ler
men sorgen syns i dina blå ögon
vad har du att vara sorgsen för syster?
du har det väl bra nu?
det fanns en tid
när jag önskade jag var hos dig
men nu har jag förstått
jag behövs här nere på jorden
för några få människors skull
någonstans på denna hemska jord
måste det väl finnas något vackert
något värt att kämpa för?
jag ska hitta det
och ta med det till dig kära syster
när tiden är inne för mig
då ska åter bli två delar av en spegel
åter få koppla samman våra medvetanden
dina rörelser vet jag
utan att tänka blir jag din levande spegel
dina lögner känner jag
kan fylla i trovärdigt
i en historia jag aldrig förr hört
vi är de två bitarna i ett pussel
så oika men ändå identiska
inte ens döden kan skilja oss åt
du finns överallt där jag är
i alla speglar ser jag dig
jag hör ditt namn när jag kommer in i rum
men så minns alla i tystnaden
jag ser dig varje natt i drömmen
önskar att aldrig vakna
men på dagen en vacker blå fjäril
du kommer aldrig försvinna
du finns överallt i mig, runt mig
jag saknar dig så fruktansvärt
men jag kommer inte ge upp
för din skulle ska jag kämpa
saknar dig så
Allrakäraste tvillingsyster

 

~Felicia