Pussel

Du vet inte hur mycket jag saknar dig
hur hemskt det är att inte ha dig här
de där orden, de krossade mig
var är den jag håller kär?

Jag såg dig så sent som den natten
sa god natt och gick
men ödet var emot oss älskade katten
det var det sista ögonblicket vi fick

Jag minns så tydligt nästa dag
ständigt så nära tårar
vägrade tro att det bara var jag
att du inte skulle få uppleva fler vårar

Du var så ung min älskade vän
döden gjorde ett misstag när han släckte ditt ljus
din tid var inte ute än
utan dig är mitt hem bara ett hus

Vad skulle jag inte göra
för att återigen ha dig i min famn
att än en gång ditt spinnande få höra
att åter ha dig som min trygga hamn

Dra tillbaka tiden ett år
för dig Pusselbiten min kära
det är inte sant att tiden läker alla sår
jag kommer aldrig att bli hel
förrän jag återigen har dig nära
 
~Felicia


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

poetrydream.blogg.se

En blogg fylld av poesi, böcker och noveller.

RSS 2.0