Vingar

Jag faller
och nu finns du inte där för att fånga mig
sträcka ut din hand och viska att allt ska bli bra
jag trodde du var min ängel
men plötsligt var det du som knuffade mig
som fick mig att falla fortare än någonsin
och när jag sträckte mina händer mot dig
tittade du bara bort
låtsades inte höra mina förtvivlade skrik
att jag hade litat på dig
att det inte var för sent att rädda mig
men jag antar att du hade gjort ditt val
och du var färdig med mig

Du var min ängel
men jag ser nu dina vingar blekna bort
du var inte den ängel jag trodde
och jag kommer aldrig få veta
varför du räddade mig de där gångerna
kanske brydde du dig faktiskt ett tag
kanske var jag bara ett tidsfördriv

Jag faller
men jag är inte rädd
jag har inga vingar
men det har inte heller du
du kan inte nå mig här
och om du var det enda som hindrade mig från att falla
så faller jag hellre
än ser dina falska ögon igen

Långsamt känner jag hur jag slutar falla
och vingarna på min rygg tar mig upp igen
jag är stark
jag kan klara mig själv
och jag behöver inte din hjälp längre
för jag kommer aldrig mer att falla
jag har mina egna vingar nu
och om dina var av byggda av lögner
så är mina byggda av mod
och även om ditt svek fortfarande gör ont
så är jag inte hjälplös längre
jag kommer komma över dig till slut
för jag är starkare än jag någonsin varit


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

poetrydream.blogg.se

En blogg fylld av poesi, böcker och noveller.

RSS 2.0