Återigen tar vi diktens väg
den den pekar på
inte min
men jag vet
målet hör aldrig
till den bana jag startar på
ju längre jag skriver
desto längre kommer vi
till en stig längre bort
med susandes ord över pappret
från stig till stig
så långt in i skogen
stigar jag inte visste fanns
gläntor jag aldrig skulle upptäckt
fram till ett mål
så underbart
så mycket bättre
än det jag såg från starten
en chans att få ett bra slut
att göra allting bra
tvivlet hinner inte komma
bokstäverna kastar sig
över den mörka mållinjen
skuttar runt innan de
återigen landar på mitt papper
och jag står där
med en färdig dikt i min hand
utan att förstå vad som hänt
utan att ha uppfattat hur jag kom dit
vem som ledde vägen
var jag var
utan att förstå
alla syner från de senaste minuterna
som fortfarande spelades upp
flimrade framför mina ögon
så riktiga men blott minnen
med tusentals tankar
läser jag ändå dikten
slås av vilket mästerverk den är
med ord jag aldrig tänkt på förr
ord som aldrig varit möjliga
om de inte själva
fått bestämma riktningen på färden

 

 

~Felicia