En stilla vind
jag vet inte var den kommer ifrån
men jag ägnar den knappt en tanke
märker den knappt ens
jag tänker på dig
var du är nu
hur allt kom sig
att du helt plötsligt
bara försvann ur mitt liv
jag vet att du inte ville
att du blev tvingad ut med våld
men ändå
jag vet att du inte var stark nog
för att stanna hos mig
men jag ska inte säga någonting
du förstökte med dina krafter skydda mig
och få stanna hos mig
jag är så svag
men fienden var starkare
den farligaste av fiender
och starkare än alla
ändå trodde jag att du skulle klara det
vinna det och få stanna hos mig
men vad tjänade hopp till
hoppet, det enda jag kunde hjälpa dig med
men i längden bara glömdes bort
allt jag kunde ge dig var min kärlek
all den lilla styrka jag hade
men vi var för svaga
din kärlek till mig försvagade dig
annars kanske du hade klarat det
men jag vet inte
skulle du ens ha kämpat annars?
när jag var allt du levde för
allt som betydde någonting
du betydde lika mycket för mig
jag önskar bara att jag hade kunnat hjälpa dig
inte stått där svag och bara se på medan du slogs
medan du kämpade för ditt liv
din frihet
att få stanna hos mig
jag önskar att vi inte varit ensamma i kampen
men vem skulle ha hjälpt oss
vem var stark nog
att kunna hjälpa oss utan att själv bli skadad
ingen, kan jag säga
ingen kan vinna över vår fiende
fienden som tog dig
och för evigt håller dig i sina klor
ingen kan få dig tillbaka till mig
ingen kan dra tiden tillbaka
så att vi kan gömma oss och vinna
ibland önskar jag att han ska komma tillbaka
ta mig med sig
bort från allt, men till dig
men så tänker jag på dig
och medan tårar rullar nerför mina kinder
vet jag att du ändå inte vill det
framför dig själv ville du skydda mig
så jag ska inte förstöra det
förr eller senare kommer han ändå ta mig
njut av livet
han tar alla förr eller senare
mäktigare fiende har aldrig skådats
för han har alltid funnits
alltid funnits och kommer aldrig dö
en odödlig jättelik stridskämpe
vår fiende
men den dagen han ändå tar mig
och låter mig träffa dig
en liten stund min vän
men bara tills jag insett
sett hans hemska rike
men tänk inte på det nu
njut av livet och om det är hemskt
lev i underbara minnen
jag tänker så där jag står i blåsten
jag tänker på dig
vi två hand i hand alla soliga sommardagar
en tår rullar nerför min kind
men jag bryr mig inte ens om att torka bort den
jag kan inte leva i nuet
allt jag har kvar är minnen av dig
med en suck rullar ännu en tår ner från ögat
landar på den blöta marken
blöt av regn jag ännu aldrig noterat
kylan gör mig ingenting
inte heller blåsten eller regnet
trots att jag står här genomblöt och kall
står jag kvar
jag märker ingenting
ett leende kryper fram över mina läppar
minnena är så verkliga
verkligare än den piskande vinden
jag vet att jag är svag
och att han snart upptäcker mig och tar mig
jag bryr mig inte om det heller
jag lever kanske inte av nuet
men njuter så gott jag kan
allt finns i mina minnen
du finns bara i mina minnen
tills den dagen han kommer och tar mig
och jag får återförenas med dig
på gott och ont
jag står ännu med ett leende på läpparna
när han ljudlöst smyger fram ur skuggorna
fångar mig med ett snabbt grepp
jag är inte rädd
inte ledsen för att min frihet är slut
allt jag kan tänka
är att nu återförenas  jag med dig
älskade
jag har saknat dig så
nu ska ingenting få skilja oss åt

någonsin

 

~Felicia