Svek
jag var den enda som verkligen visste hur du var
såg under ytan
kunde se känslorna du försökte dölja
jag var så säker på vår vänskap
antar att jag tog dig lika för givet som du tog mig
men när du övergav ditt hjärta för att leva efter ditt ytliga jag
då visste jag inte längre vem du var
du blev den person du aldrig gillat förut
och jag, jag var den enda som såg det
men jag hade aldrig kunnat se att du skulle lämna mig
inte innan du vänt dig bort från mig
och det redan var för sent
långsamt tog du steg efter steg bort
tills du helt var borta ur mitt liv
och jag stod bara och såg på
så många ord i mitt huvud
men läpparna hopknipna och blicken i golvet
och du bevisade det jag redan vetat
att du inte hade en aning om vad jag döljde
jag önskar ändå att du hade sett det
inte bara trott att allt var bra med mig
för det var inte
så många tårar så många ledsna tankar
och allt var ditt fel
När jag ser på dig utan att du noterar
när jag hör hur dåligt du mår
du tror bara att det är du som kan ha det dåligt
att du inte får ha några vänner
jag ser att du inte inser att det är du som lämnat dina vänner
och att du är anledningen till dina forna vänners tårar
du ska veta att skillnaden mellan oss
är att under mitt ljus döljs det mörker
medan du skriker ut ditt mörker till världen
jag vet att du är sån
att du alltid har varit det
men det förändrar inte det
att du svek mig
Värld av skum
Midnatts timma
som sänker sitt ljus över dalen
Dimman lägger sig tryggt över marken
lika tyst som midnatts malen
Vinden dansar mellan kvist och grenar
så tyst och sakta den tar sig fram
Jag följer efter med barfota fötter
sträcker ut handen mot trädets stam
Natthimlen speglar stjärnor
som gnistrar och glimma
Jag dansar vidare utan att veta
att allt kommer försvinna om en timma
När månen på himlen når högt
hörs klockan ljudligt slå tolv
Och den mark jag dansat på
förvandlas till golv
Gott nytt år
Så hastigt flydde åter ett år
med dagar som växlats till minnen,
några med klarhet som från i går
har mejslats med fasthet i sinnen.
Dagbok är tecknad blad efter blad
av hand som skrivit vad livet gav,
allt står tecknat på rad efter rad
för att ej dränkas i glömskans hav.
- Holger Nilsson (författare/skribent/predikant)
Jag var som er
jag såg inte hur hemskt allting var
när jag kom för nära sanningen blundade jag
jag var som ni är nu
brydde mig inte
men tider förändras
och lika så gjorde jag
Allt erat tramsande
inser ni inte?
ser ni inte dem ni skadar
eller blundar ni bara och går därifrån?
jag vill säga till er att ni gör fel
att ni inte har någon rätt att skada andra
men hur ska jag kunna göra det
när jag själv var likadan?
Varje gång ni säger
"Du är så fin"
"Nej du är finare"
"Nej du är finast"
menar ni det verkligen
eller säger ni det bara
för att de ska säga det till er?
jag vill skrika åt er hur irriterande ni är
men jag låter bli
för även fast jag aldrig hållit på sådär
förstår jag hur ni känner
Jag går förbi er varje dag
ser hur ni skrattar och låtsas gråta
ni låtsas att ni mår dåligt så alla tycker synd om er
är det bara jag som ser er eviga falskhet?
vad får er att tigga medlidande från de
som redan går vid er sida
tror ni att ni är tuffa?
för det är ni inte
Det fanns en tid när jag var annorlunda
jag blundade för sanningen
trodde det hemskaste skulle vara
om någon fick reda på den
men nu vet jag
det finns något mycket hemskare
lögnen, som kan förstöra allt
för sanningen kan alltid accepteras
även om den är hemsk
men kommer det fram att man har ljugit
kan man förlora ett förtroende för all framtid
och sanningen kan man lyckas gömma
men lögnen kommer alltid fram till slut
Därför vill jag skrika åt er
varje gång jag hör er ljuga
skrika åt er att sluta, för ert eget bästa
men jag kan inte
för jag är inte säker på om det i längden blir det bästa
kommer ni förstå innebörden i mina ord
vikten i sanningen?
Det fanns en tid när jag var som er
men jag inser nu att jag hade fel
och jag hoppas av hela mitt hjärta
att ni en dag ska inse samma sak
erkänna att ni hade fel
för er själva och för andra
visa alla era lögner
ångra er och hålla er till sanningen
det är inte alltid lätt
men när ni är nära att ge upp
tänk efter
För vad är bäst
en sanning som är jobbig för ett tag
eller en lögn du kommer ångra för evigt?
Jag är ingen
Hör varje ord
Hör era andetag
Ser allt det ni försöker gömma för alla
Jag ser det
Men ni ser inte mig
Jag kan springa utan att er blick ens nuddar mig
Kan skrika utan att er hörsel ens uppfattar det
Kan sluta andas och falla ner död
Utan att ni slutar skratta
Jag finns inte i er värld
Är ingen
Så vem är jag då?
Jag vet inte
Kanske skuggan i natten
Vattendroppen i ett hav
Grässtrået på en äng
Omöjlig för er att skilja från mängden
Omöjlig för er att se
Någonting som i er värld är ingenting
Jag ser er
Jag hör er
Jag känner er
Jag andas med er i alla andetag
Men jag finns inte i er värld
Jag är ingen
Men finns ändå alltid där
Så vem är jag?
Jag vet inte
Vill bara skydda dig
Du trodde du visste allt om mig
Trodde du förstod mina tårar
Men det jag inte kunde berätta för dig
Var det som en dag skulle skilja oss åt
Alla gånger vi sagt till varandra
Att vi aldrig kommer ha några hemligheter
Alla gånger har jag behövt vända mig bort
Dölja mina hettande kinder
Jag ville kunna berätta för dig
Visa att jag litar på dig
Men vill inte såra dig så
Vill inte få dig att fly från mig
Du kanske tror att jag inte vill berätta
Men tro inte att jag vill göra dig illa
Jag ljuger för din skull
För hemligheten kan skada dig
Och jag skulle aldrig klara att skada dig
Skulle aldrig klara att gå
Någon gång kommer du att få veta ändå
Men jag har försökt skydda dig
Du kommer aldrig att inse hur farlig den är
Aldrig innan det är för sent
Du kommer att lämna mig
Utan att lyssna på mig
Jag skyddade dig så länge det gick
Men man kan inte gömma något för alltid
Och även om du nu vet min största hemska hemlighet
Kan jag fortfarande skydda dig
Inte för alltid
Kanske bara en dag
Du kommer lämna mig
Och jag kommer önska
Att jag fortfarande fanns vid din sida
För att skydda dig
~Felicia
Svarta vingar
Vågor som skvalpar mot stranden
månen som glittrar
får det svarta vattnet
att glittra som sin spegelbild
himlavalvet med alla stjärnorna
allt är så vackert
men jag kan inte stanna
för jag har inte förtjänat det
Jag borde inte ha ljugit för dig
kanske kunde sanningen ha räddat mig
men jag kunde inte
ville inte krossa din illusion
ville fortsätta vara din ängel
Månen lyser ner på mig
jag förstår inte varför den stannar
den borde gömma sig
få mig att famla i det mörkret
jag själv skapat
Vågorna glittrar
i havet av stjärnor
men jag fortsätter springa
bort från dig
för du får aldrig veta
Vill att du ska minnas
de vita vingar
som jag en gång bar
vill inte att du ska få se
de svarta som nu är mina
de svarta som jag flaxade bort med i mörkret
För dig ska jag alltid vara ängeln
den vackraste och godaste
och jag ska fly över hela världen
för att skydda dig från mörkret
För även fast mina vingar
nu är täckta med mörker
kommer mitt hjärta för alltid
att bara tillhöra dig
~Felicia
Snälla bara öppna ögonen
Hur det var
Att vara med någon varje dag efter skolan
Varje dag, och ibland på helgen
Någon som kunde ringa och prata i evigheter
Skicka onödiga sms
Någon som visade att man betydde något
Men aldrig sa ett ord
Vi kunde göra vad som helst
Hon drog mig med på saker
Saker jag aldrig skulle gjort annars
Hon verkade tycka om att ha mig med
Och jag gillade att vara med henne
Hon var så olik mig
Men ändå var vi vänner
Jag har nästan glömt hur det var att vara med henne
Hon som behandlade mig som en lillasyster
Någon som inte förstod saker som kärlek
Någon man tar med nästan överallt men tar för givet
Jag gillade inte att inte betyda mer
Men fann mig i det
Du var sån
Så länge du bara brydde dig var jag glad
Men nu har jag svårt att minnas
Tiden du brydde dig om mig
Tiden innan du försökte bli tuffare och gick
Tillsammans med din "nya" kompis
Jag får höra om hur du har det nu
Ett år efter att du försvunnit helt
Av någon som sprang på och pratade lite med dig
Sån stor skillnad
Saker jag inte hade någon aning om
Saker som för mig verkar omöjliga
För mig kommer det ju alltid vara
Som den tiden när vi var vänner
Men hade jag bara varit med under förändringarna
Hade de inte varit konstiga för mig
Hade du inte valt att lämna mig..
Jag vet att du inte har det så bra
Du mår inte så bra
Sämre än någonsin
Men jag kan inte hjälpa dig när jag inte längre finns vid din sida
Och nu kan jag inte riktigt bry mig heller
Jag undrar hur mycket du överdriver
Hur mycket du bara hittat på för dig själv
Jag vet ju att du har svårt att se
Utanför din egna lilla bubbla
Om du verkligen har det så dåligt
Om inte vissa saker var värre för oss när du gick
När vi slutade betyda något för dig
Du säger att du knappt har några vänner
Men vägrar se oss du lämnat bakom dig
Som fortfarande skulle funnits här för dig om du stannat
Jag skulle varit en av de
Blev så ledsen när du gick
Jag skulle stannat vid din sida för evigt
Så länge du bara ville ha mig där
Jag betydde inte tillräckligt mycket för dig
Du kastade dig mot nya platser
Utan att se den lilla flickan
Som ramlade iväg bakom dig
Skadad men försökte springa ikapp
Du brydde dig inte tillräckligt för att se om hon var kvar
Fortsatte rusa framåt
Så kom den dag
Då hon var tvungen att ge upp
Den lilla flickan som kämpade så hårt
Men hon blev lämnad glömd och skadad
Förvisades till en liten del av ditt förflutna
Utan hopp om att någonsin bli en del av din framtid igen
Skadad och glömd
Önskar bara att du en dag ska se utanför din bubbla
Verkligen bry dig om någon annan än dig själv
Hon ber inte för att komma tillbaka till ditt liv
Vet att det aldrig skulle gå
Avståndet mellan de är redan flera tusen mil
Men någonstans inom sig önskar hon att du varit ärlig
Mot dig själv och mot henne
Om hon verkligen betydde så lite som du sa till alla
Eller om hon var en så stor del som hon trodde
Men mest av allt
Att du skulle vara ärlig mot dig själv
Inse att det var du som lämnade henne
Att hon försökte hänga kvar
Men du knuffade iväg henne
Bort bort
Kanske omedvetet
Men om du bara insåg det
Skulle flickan för sista gången åter få lite glädje från dig
Bara du insåg vad du gjort
Hon önskar inget mer
Än att du bara ska öppna ögonen
Fri från dina bedjande ord
Tro inte mindre om mig
låtsas inte att jag är luft
Jag är smartare än så
jag skulle aldrig falla för dina lögner
Jag har lämnat allt bakom mig
och även dig
Men mitt hjärta känns inte ensamt
tvärtom, det känns fantastiskt
Jag borde aldrig litat på dig
men dina lysande ögon var hypnotiska
Du höll mitt hjärta i din hand
kramade det, kontrollerade varje andetag
Dina handlingar drog ner oss i smutsen
tvingade ner mig på knä för att sedan lämnas kvar
Jag trodde att vi hade allt
du tycktes aldrig vilja släppa greppet
Vi kunde fått allt
men du gav upp när det blev för svårt
Nu står jag här ensam
dansande i mörkret
Men jag kan äntligen andas
gå framåt utan att tyngas ner av dina bedjande ord
- Wilma
Bara du för evigt
Allt jag såg var du
Som böjde dig över mig
Viskade mitt namn
Du såg rädd ut
Men jag förstod inte varför
Det var ju så underbart här
Jag försökte le
Säga att allt var bra
Men kunde inte röra mig
Du böjde dig ner
Skakade mig
Men jag kände inte dina armar runt min kropp
Kände inte din varma hud mot min
Kunde bara se på
När du snabbt gick från rädsla till panik
Jag ville lugna dig
Men jag kunde inte
Förstod inte vad som hände
Allt var tyst förutom din gråt
En duns när du föll ner på knä bredvid mig
Vad hade du här att vara rädd för?
Jag förstod inte
Ville fråga men kunde inte
Ville så gärna få sig dig le igen
Men dimman smög närmare
Omringade oss
Försökte dra dig bort från mig
Dina ögon var så blanka
Din kropp så svag av sorgen
Jag tog alla mina sista krafter
Drog mig upp i ditt knä
Hur du böjde dig ner för att kyssa mig
Var det sista jag såg av dig
Innan dimman omslöt mig
Vaggade mig till sömns
Min eviga sömn
Där allt jag någonsin skulle minnas
Var dina vackra ögon
Och dina läppar på väg
Till en kyss som skulle vara för evigt
Våga lita på ödet
kan ibland vara det bästa
Man måste våga chansa
förlita sig på slumpen
Men det är svårt
läskigt och främmande
Tro mig
jag vet hur det känns
Jag ville styra ödet
välja min egen väg
Men allt är redan bestämt
det är bara att invänta nästa drag
Men trots ödets bojor som fängslar oss
är våra själar fria
Vi har förmågan att välja
viljan att ändra allt
Framtiden kommer aldrig vara självklar
varje steg ändrar allt vi byggt
Men jag är i inte helt säker
jag vill nog inte ha kontroll över allt
Jag litar på ödet
tror på att det leder mig till något större
Framtiden väntar
Och någonstans i mitten står jag
Jag är redo att gå vidare
men jag kan inte lämna allt bakom mig
Alla minnen
jag skulle inte byta dem mot allt i världen
Men vem vet
framtiden öppnar ett nytt kapitel
Vinden viskar till mig
stjärnorna skriver svaren på himmelen
Jag andas
fyller lungorna med syre
Jag behöver inte lämna något bakom mig
framtiden kommer bevara allt
Jag litar på vinden
tror på stjärnornas ord
Det finns bara en väg att gå
och det är framåt
det har alltid varit framåt
Jag är natten
ser min reflektion i glaset
Jag vet inte vad jag hoppats få se
bara att det var något som lockade mig
Gatuljusen glittrar i mörkret
deras ljus håller stjärnorna skymda
Det enda jag kan se är konturer av skuggor
olika nyanser av svart som slukar världen utanför
Jag vet inte vad jag ska tro
något drar liksom inom mig
Som om en del av min själ vill slita sig fri
splittras från resten och drunkna i mörkret utanför
Jag öppnar fönstret
fyller lungorna med nattluft
Drömmer mig bort
låt mitt medvetna glida ut i mörkret
Jag är stjärnorna på himmelen
skuggorna som dansar
Jag andas vinden
månen är mitt pulserande hjärta
Jag ser ut genom fönstret
ser min spegelbild reflekteras i glaset
Tårar av glas
Som natten
Som glas
Skar de genom mig
I det svarta havet av glas
Såg jag ditt ansikte
Som en slocknande sol
Som ett hav utan vatten
Höll du på att försvinna
I den mörkaste stjärnan
Speglades din sorg
Som en fågel utan vingar
Som en dag höljd av mörker
Rann din lycka iväg
I det mörka skymningsvattnet
Såg jag dina tårar
Hörde jag ditt skrik
Som glas
Som mörker
Saknade jag dig
Vinden
Med otrolig kraft blåser den förbi
lämnar mig med tomma händer
Förtvivlat följer jag efter
försöker hinna ikapp den
Vinden leker med mitt hår
lockar mig med sin vänlighet
Försiktigt sträcker jag ut handen
känner den svala luften mot fingertopparna
Så nära
så otroligt nära
Jag stänger handen
ihop om att äga vinden
Men den blåser förbi
viskar i mitt öra
Med dansande löv i släptåg
drar den sig undan
Jag vinkar besviket till den fria vinden
men jag vet att den kommer tillbaka
Och då ska jag fånga den
Gud
För varför gör han inget
kan han inte se världen under
I desperata tider som denna
söker människor efter hjälp
De knäböjer för dig
ber till dig i hopp om en lösning
De gör korstecknet över bröstet
försöker hålla tillbaka sina tårar
Hur kan du vara så hjärtlös
varför är du så kall
Kan du inte höra deras böner
eller låter du dem känna rädsla
Varje dag dör människor
sluter sina ögon för att aldrig vakna igen
Vissa dör av ålder
andra dödas innan de lärt sig gå
De har inte en chans
när världens vrede tar över
Hur kan du låta det hända
varför försöker du inte ens
Varför ska vi be till en Gud
om han är lika chanslös som vi
Ängel
alla tecken pekade på samma sak
Men någonstans hoppades jag att de hade fel
att de bara fått allt om bakfoten
För inte kan det vara något fel på dig
du vackra och unga ängel
Trots sorgen som speglades i dina ögon
vägrade jag inse sanningen
Jag ville att allt skulle vara perfekt
jag byggde en bubbla där jag kunde leva efter de reglerna
Men trots dina tårar
dina desperata rop på hjälp
Förstod jag inget
jag var som förblindad
Och nu när du inte vandrar vid min sida
har jag äntligen förstått
Du hörde aldrig hemma här
du har alltid varit något speciellt
Du kunde inte gömma vingarna på din rygg
längtan efter att flyga var för stark
Synd bara att jag inte insåg innan det var för sent
jag önskar att jag hade fått se dig lyfta från marken
Ödets stig
Om du vandrar på en väg utan riktning
kan du inte gå vilse
När du tagit ditt första steg
är det försent att vända
Jag vandrar till solen sjunker
vandrar tills månen lyser upp min väg
Men vart leder denna stig
när tar den slut
Det kan jag inte svara på
varje stig är lika unik om vandraren som valt den
Den följer ditt hjärtas inre kompass
leder dig till den plats ödet bestämt
Om det är bestämt att du ska bli något stort
kommer den leda dig till framgång
Men om din framtid är mörk
kommer stigen leda dig till slutet
Vissa ser det som ett straff
jag ser det som möjlighet att testa ödet
Du kan önska och hoppas
men inget vet säkert vad som väntar bortom horisonten
Jag är villig att ta den risken
och jag tänker återvända
-Wilma
Farlig skogslek
kastar mig fram genom buskar och snår
Taggar river mina nakna armar
rötter trevar efter mina fötter
Jag ropar förtvivlat efter resten av medlemmarna
hoppas få se dem komma rusande
Men jag är ensam
helt ensam i en skog som kryper närmare
Mina lungor skriker
mitt hjärta hamrar panikslaget mot revbenen
Jag faller
snavar och snubblar fram
Det röda repet fångar mitt intresse
det röda repet som symboliserar fiendes revir
Min instinkt befaller mig att söka skydd
att gömma mig och be en bön om att inte hittas
Men jag tvekar
rädslan av att vara själv är för mäktig
Jag måste fortsätta springa
jag måste ta mig dit
Repet närmar sig
men allt är tomt
Torra löv knastrar under mina fötter
trädens kala grenar klöser efter mig
Allt är stilla
som om hela skogen håller andan
Min värsta farhåga har hunnit ikapp mig
jag är helt ensam och jag har ingen att kalla på
