Svarta vingar

Vågor som skvalpar mot stranden
månen som glittrar
får det svarta vattnet
att glittra som sin spegelbild
himlavalvet med alla stjärnorna
allt är så vackert
men jag kan inte stanna
för jag har inte förtjänat det

Jag borde inte ha ljugit för dig
kanske kunde sanningen ha räddat mig
men jag kunde inte
ville inte krossa din illusion
ville fortsätta vara din ängel

Månen lyser ner på mig
jag förstår inte varför den stannar
den borde gömma sig
få mig att famla i det mörkret
jag själv skapat

Vågorna glittrar
i havet av stjärnor
men jag fortsätter springa
bort från dig
för du får aldrig veta

Vill att du ska minnas
de vita vingar
som jag en gång bar
vill inte att du ska få se
de svarta som nu är mina
de svarta som jag flaxade bort med i mörkret

För dig ska jag alltid vara ängeln
den vackraste och godaste
och jag ska fly över hela världen
för att skydda dig från mörkret

För även fast mina vingar
nu är täckta med mörker
kommer mitt hjärta för alltid
att bara tillhöra dig

~Felicia



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

poetrydream.blogg.se

En blogg fylld av poesi, böcker och noveller.

RSS 2.0