Pompeii

En pelare av rök
sträcker sig upp och når molnen
Ett naturfenomen
så vacker, något helt unikt
Ingen förstod
molnen förde med sig mörker

Stenar började falla
krossade hus, splittrade familjer
Gatorna fylldes av människor
vissa vid liv, andra som mist sina
Ännu hade det värsta inte hänt
men det var försent

Pelaren rasade
rök attackerade staden
På bara en minut var allt slut
människorna brändes innan de han förstå 
Ön som förr sprakat av liv
skuggades av mörker
 
- Wilma


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

poetrydream.blogg.se

En blogg fylld av poesi, böcker och noveller.

RSS 2.0