Jag faller

Stjärnor
så vackra, så klara
så långt borta
men ändå så nära
ingenting kan få dem att slockna
att blekna bort från sin plats på himlen
men ändå
stjärnor faller
stjärnor slocknar
och ändå tycker du att det är omöjligt
att du skulle kunna släcka mitt ljus
få mig att falla
men jag har aldrig lyst så klart
jag har aldrig haft en självklar plats på himlen
och om en stjärna nu kan falla
varför inte jag?
 
~Felicia


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

poetrydream.blogg.se

En blogg fylld av poesi, böcker och noveller.

RSS 2.0