Mörkret sänker sig
men jag är den enda som ser det
den enda som hör ljudet
av den ständigt tilltagande vinden
känner lukten av rök
från en eld som ännu inte brunnit
varför?
jag ensam kan inte rädda alla
mota bort mörkret
stilla vinden
släcka bränder innan de ens startat
jag är bara en människa
eller hur?
ändå har jag inget val
jag måste rädda de jag älskar
finns det en chans att jag kan rädda de från mörkret
jag måste ta den
jag kanske bara är en människa
än sen?
i mitt hjärta brinner kärlek,
hopp och beslutsamhet
jag kanske bara är en människa
men jag är den enda som kan se mörkret komma
de jag älskar måste skyddas till varje pris
och jag
jag är deras enda hopp
så jag reser mig och konfronterar mörkret
för jag vet att det är min tur
alla måste slåss mot ett mörker någon gång
alla måste vi till slut resa oss upp
med kärlek, hopp och beslutsamhet som vapen
mörkret kan aldrig försvinna helt
men vi håller det på avstånd
skyddar oss själva och andra mot det
för mörkret slukar allt
förändrar alla i sin väg
och även när mörkret tvingats bort igen
lämnas ingen oberörd
därför reser jag mig och konfronterar mörkret
för att jag måste
- och för att jag vill

 

 

~Felicia