Svart och vitt
inga gråzoner
Är det såhär vi vill ha det
en värld där allt är gott eller ont
inget neutralt 
Alltför länge har jag vandrat i samma spår
utan slut, utan riktning
Jag följde ljuset
men det ledde till ett evigt mörker

När vännerna drar tillbaka sina händer
vem ska man då luta sig mot
När månen slocknar och stjärnorna drunknar
vem ska jag då fråga om vägen

Evig skog med gömda faror
djupa hav och tysta städer
Att det skulle bli svårt viste jag
men jag har tappat greppet
Dag och natt kan passera
allt är ändå detsamma i mina ögon
Jag har tappar taget om verkligheten
om mig själv

Jag måste vandra hundra nätter
hundra dagar
Och när jag når månen
startar cirkeln om

 

- Wilma